20 oktober 2011

Och sakta faller bitarna på plats

Det har dom alltid gjort, trotts att jag vissa stunder knappt haft orken att tro på det själv. Jag har lärt en hel del om mig själv den senaste tiden, och hamnat i situationer (hemma och på jobbet) som jag aldrig ens kunnat föreställa mig att hamna i. På något konstigt sätt (fråga mig inte hur) så klarade jag av detta trotts att jag aldrig gjort sakerna förut, utan problem.

I efterhand från dessa situationer kom jag fram till att man klarar av så mycket mer än man tror. Det spelar ingen roll om jag hamnat i en sits som jag aldrig någonsin varit i, haft flera saker på gång samtidigt, eller testat på någonting som jag inte trodde att jag klarade. Det handlar om att våga, och det handlar om att testa, och det handlar om att kämpa. Om man inte vågar, kan man heller inte vinna.
Vissa saker klarar man lättare än man kunnat ana, andra saker tar lite längre tid. Men som man brukar säga..bättre sent än aldrig, right? Känner att jag hittat hem, känner mig lycklig, och jag känner mig stolt över saker som jag trotts min rädsla, klarat av att hantera.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar