Varför händer det mig? När jag började köra från jobbet fick jag en dålig magkänsla, men jag ignorerade den och gasade vidare. Påväg uppför en liten backe (typ 3 meter lång) kände jag hur bilen började köra saktare och saktare, och ju mer jag gasade, ju saktare började den köra. Det enda jag tänkte just då var "inte nu" och innan mina tankar han längre, stannade bilen. Så där stod jag och min bil, mitt i en kurva av vägen, just ovanför en uppförsbacke och blockerade vägen. Jag mer förvirrad än vanligt efter nattpasset, och min bil som inte ville köra nånstans. En snäll kille såg väl hur frustrerad jag verkade då jag blinkade med mina varingslampor. Snäll som han var (klockan kvart över sju på morgonen i snöstormen) hoppade han ut och hjälpte mig att putta bilen. Efter 1 minut stannade en til människal, och efter ytterligare en stund stannade en till bil och frågade om vi behövde hjälp. Där stod jag alltså med typ halva kvarterest grannar och försökte putta. Efter vi puttat den åt sidan, försökte jag starta den igen efter en stund, och den gick igång. Killen som hade hjälp mig sa "Alltså du, det ryker svart rök från din bil!". Mitt svar på det var "ja men det är lungt, den brukar göra så ibland! " samtidigt som jag tackade för hjälpen, gasade vidare fort som fan, med rädslan om att bilen skulle stanna igen. Om jag tog mig hem? Ja..med nöd och näppe! Om bilen startar igen, återstår att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar