När man försöker att pussla ihop så alla bitar ska falla på rätt plats, gör det om och om igen, men ju längre man håller på med pusslandet ju mer frustrerad blir man för att det ser ut som att man trotts allt inte verkar få det att stämma. Jag vill, men det finns inte möjlighet. Eller så finns det möjlighet, men inte på dom villkoren som jag har. Det ordnar sig alltid i slutändan på något vis, men ju fler dagar som går ju mer stressad blir man....Tänk om det för första gången faktiskt inte blir som jag tänkt mig? Ikväll önskar jag att jag kunde vara på flera ställen samtidigt för att hinna med allt jag vill hinna i min egen vardag. Jobb, träning, ekonomi, vara mamma, vara mig själv, vara för migg själv?....Vardagskrisen, välkommen upp? Ibland har man tänkar kvällar. Kvällar då man tänker för mycket, och kommer fram till för lite....Kvällar då man önskar att man kunde vara flera av sig själv, för att få allting att gå ihop. Tänkarkvällar då alla tankar över allt kommer upp. Jag ogillar dom..Ikväll har jag min. Nu ska jag fortsätta tänka, tänka...och tänka lite till. Puss på er.
Sometimes it takes a good fall,
to know where you stand.
to know where you stand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar