Jag hatar verkligen att inte ha koll på läget, att inte veta vad det är som kommer hända månad för månad. Att vara vikarie på olika ställen kan stundtals och månadsvis vara riktigt frustrerande. Jag är ju inte den som är den, som inte hör av mig och som jobben glömmer bort. Nej...jag brukar ringa och terrorisera jobben och ringa och säga att "om nån vill vara/bli sjuk" äre bara att ni ringer mig så kommer jag och jobbar. Jag skrattar, men med en ärlighet i rösten. Jag skämtar, men jag är seriös i det jag säger. Många människor får jobba in sig för att ha turen att få ett vikariat, folk som får ett jobb bara sådär är verkligen lyckligt lottade. Att jag i sommar fick jobb på ett ställe som känns som ett andra hem (ja utan att överdriva så trivs jag så bra), och personalen gör stället roligt att gå till varje dag, gör så att jag känner mig lyckligt lottad. Men sommaren kommer gå fort, och då kommer jag stå där igen med telefonen i ena handen och mina komiska samtal, men med en ärlighet i rösten. Jag behöver ett jobb, ett fast jobb. Jag kan inte hoppa mellan olika ställen längre, det fungerar inte. Ett jobb är vad jag behöver, och det ska jag kriga för och se till att jag har, när sommaren är slut.
Förstår vad du menar. Jag är också sån som vill ha koll på läget. Vill kunna slappna av och veta vad som komma skall. Att inte veta hur ekonomin ser ut varje månad stressar mig.
SvaraRaderahehe..lät roligt om någon VILL bli sjuk :)
SvaraRaderaFörstår dig till 100%, har varit själv i din situation en gång i tiden.
Jag läst de flesta av dina blogg och kan säga att du verkar vara en stark person samt du lät som en krigare i denna blogg.
Ja, ibland får vissa vad de vill utan anstängning eller med d minsta möjliga ansträngningen. Har ingen riktig förklaring för det men vad jag vet är att en krigare når alltid fram!!
Lycka till :D
Apropå jobb och de som får d lätt så känner jag att jag måste skriva om den mest uddaste upplevelse jag varit med om.
SvaraRaderaFör ungefär 5 år sedan var en god vän till mig riktigt trött på sitt jobb och på alla som jobbade där. Han t.o.m började hata stället och ville inte komma till jobbet men han va tvungen att jobba. Han var riktigt duktig och omtyckt på jobbet tills hans chef kom en dag och började tjafsa med honom utan anledning, för absolut ingenting. Han fick nog då, orkade inte och sagt upp sig omedelbart och åkte hem.
Samtidigt, hade han en hobby som han tyckte om. Hobbyn hade en arbetsmarknad fast han var aldrig intresserad/tänkte inte söka jobb inom den.
Efter han sagt upp sig, så försökte han hitta samma jobb som han jobbade med tidigare men utan framgång, han satt bara hemma och mådde dåligt. En dag satt vi tillsammans o fikade då ringde en person och presenterade sig, frågade om annonsen och om hon kunde komma på intervju !!!!!
Han va: jag tror du har ringt fel. Hon frågade om det var den platsen och det jobbet hon sökte. Och berättade vad det är för jobb hon sökte och numret dit. Jobbets telefonnummer skilde sig en siffra från min väns nummer. Jobbet hon sökte var exakt vad min vän tyckte om att göra som hobby. Han la på luren och tittade på mig och stirrade helt förvånad, jag sa till honom att han ska ringa med en gång och höra med arbetsgivaren.
Han gjorde det och gick på intervjun. De behövde EN person och 400 sökte jobbet, men de valde just han. Han fick jobbet och 6 månader senare var han chef på sin avdelning ….. jobbar med sin hobby :)