Det finns en person

Eller, det finns några personer. Men idag ska jag framhäva en av dessa.. som alltid får mig att le, skratta, och ibland skratta hysteriskt åt ingenting i flera minuter. En person som jag känner är som min andra halva (fast mindre förvirrad). Vi är varandras psykologer då det behövs, och varandras näsdukar när vi är ledsna. Hon blir galen på mig då jag slänger bomullstussar i hennes toalett så det nästan blir stopp, och hon blir galen då jag glömmer att sätta på locket på hennes mjukkräm så den nästan torkar. Det är dom stunderna hennes hat-kärlek kommer fram till mig, men hatet går snabbt över till kärlek och skratt. Hon blir galen på förvirringstillstånden jag ibland befinner mig i, men hon är van vid det och har helt enkelt varit tvungen att acceptera läget. Ibland är jag så förvirrad att hon frågar om jag finns på riktigt (hon frågade mig senast inatt då vi skulle sova ihop) Hon är den som ser hur jag mår, genom att iakta mig i några sekunder. Det jag vill komma fram till i detta inlägg som nu kommer bli långt (och som skulle kunna bli 5439849389859 sidor längre) är att jag är så tacksam att vi har den relation vi har, jag är så tacksam för att du finns i mitt liv. Månen i mörkret, solen på dagen, lampan i fönstret! Jag älskar dig, bästa kusinen!