Jag sov ut, vilket var riktigt välbehöveligt efter dom senaste dagarna. Kroppen kände nog av att den ville fylla på egen energi och gick in i super-sleepmode. Jag kände lugnet hela dagen och stressen var noll. När jag hade varit o handlat skulle jag starta bilen. Jag satte mig..vred på nyckeln, men ingen reaktion. Jag vred och vred och "chåkade"(?) (vilket jag senare kom på att man absolut inte skulle göra) så det började lukta bensin på hela obs parkering. När jag märkte att det inte heller funkade gick jag ut, tog några djupa andetag, för att lika snabbt gå in i bilen igen. Jag var så frustrerad att jag började prata med min bil. "snälla bil**** kan du snälla starta nu, kom igen då " och vippppss....med lite kärleksfulla ord gick den igång. Resten av kvällen spenderade jag med en vän som varit borta alldelles för länge, men som är tillbaks igen. Sanna vänner kommer alltid tillbaks, och det känns som att vi aldrig varit ifrån varandra (förutom det vi missat i varandras liv) Kvällen spenderade vi med frukt, och varandra. Tack för mysigaste kvällen bästa du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar