När jag vill känna lugnet far jag alltid till en speciell plats. En plats där jag spenderade många dagar av min uppväxt, och ett ställe där jag vet att jag alltid är välkommen med öppna armar. Idag for jag och theo och hälsade på farmor hemma i huset, där hon ska vara. Det kändes som att en tung sten lyftes från mina axlar när hon fick komma hem efter tiden på sjukhuset. Min farmor är den enda person som oavsätt vad, kan få mig lugn. Jag älskar henne, idag, imorgon och föralltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar