Bygg aldrig upp förväntningar

Jag vaknade imorse av att ett kommun nummer ringt mig. Självklart började jag tagga för mig själv och tänkte att det var något av jobben som jag hade sökt. Jag satte på kaffekannan och försökte få bort denhär "morgonrösten" man alltid har på morgonen. Ni vet den hesa, trötta, som låter att man är förkyld och pollenallergisk på samma gång? Iallafall så pratade jag i telefon med en vän (för att försöka få bort morgonrösten) drack kaffe och taggade upp mig själv för att ringa tillbaka till kommun numret som hade ringt mig. När jag ringde upp telefonnumret, möttes jag av någonting som lät som en telefonsvarare... sen blev det tyst. Jag förstod efter 5 sekunders betänketid att det som svarade inte var någon telefonsvarare, det var en riktig person som satt och väntade på att jag skulle säga någonting. Det första jag sa när jag förstod att det faktiskt satt en människa och väntade på att jag skulle prata var "Alltså, du låter som en telefonsvarare!!! Jag trodde jag kommit till en telefonsvarare!!!!! " Jag möttes av ett hysteriskt skratt av personen i andra luren. När jag märkte att vi var på samma humor nivå började jag såklart as garva också, och 50 procent av tiden som vi kommunicerade med varandra bestod av skratt i den ena telefonänden. Hur som helst så var det nummer som jag ringde upp kommunal och ingt jobb, och dom ville prata om kommunal and so on...Bygg aldrig upp förväntningar, även om dom är realistiska...Hhehe, nu kaffe..sen jobb!