Gammal som få

Du är gammal som få, men så klok endå!
Det finns ingen som dig, du är en trygghet för mig!

Obeskrivlig kärlek

 

Tiden har gått snabbt, du är redan fyra år.
Men jag minns vårt första möte, som om det var igår.
Du har gett mig så mycket, mer än ord kan förklara.
Jag finns föralltid vid din sida, du fina, underbara.
Vid din sida i livet, kommer jag att vandra, även om vi ibland,
kommer bli arga på varandra. Du är den enda personen som gör mig hel.
Jag kommer vägleda dig i livet, när du är påväg att göra fel!

The best way

 

To make your dreams come true
is to wake up.

InstaAgram

Lovade mig själv att hålla fast vid att inte skaffa instantgram, tänkte att jag har så mycket hemsidor att formulera mig på och lägga upp bilder endå. Men.....så hände någonting, som en blixt från klar himmel....och jag fick för mig att skaffa det, så nu finns jag även där. cannotbechanged heter jag där.

Välkommen till min vardag

JAG: *står på jobbet och följer ett recept för en gångs skull*då jag stirrar ner i stekpannnan och inser att jag inte ens följer receptet...

Jag kommer ihåg

Jag hade inte känt honom länge,
men varje gång jag var nära honom
kändes det som att vi känt varandra i en evighet.
 När han var brevid mig, var det som att tiden stod stilla
samtidigt som den flög förbi, rakt framför oss.

Jag minns hur hans kramar gjorde mig varm i hela kroppen,
och hur varje gång vi var ifrån varandra kändes som en evighet.

Jag kommer ihåg hur alla dom tusentals känslor som jag blivit rädd för att känna,
åter igen vaknat till liv inom mig. Trotts alla känslor, så var jag var rädd.
Rädd för att ge ut en del av mig, som jag visste skulle kunna bli krossad.
Rädd för att släppa in någon som kunde rasera muren, som jag på egen hand byggt upp.
Jag började tveka, samtidigt som jag ville våga satsa. Men tiden sa nej, och han försvann.
  Det enda han lämnade kvar var minnen efter våra dagar tillsammans. Plötsigt en dag
såg jag honom, och jag påmindes i samma stund vi sågs om alla minnen vi skapat tillsammans.Tusentals minnen dök upp i mitt huvud under lloppet av några sekunder.Minnen med någon som en gång stått nära, men som  förvandlats till någon man en gång,brukade känna.

Jag har viljan

Jag tycker att det är viktigt att drömma sig bort. Ibland kommer jag på mig själv befinna mig drömmandes fast i vaket tillstånd. Jag dagdrömmer mig bort, om framtiden och saker som jag vill göra. Jag drömmer om att en dag, ge ut någonting, med egenskriven text, med mitt eget namn som författare. Jag får rysningar i kroppen av att skriva det, det hade varit så häftigt. Jag drömmer om en massa saker som jag vill göra, människor jag vill hjälpa och personer jag vill stötta. Jag tror att om man vill någonting riktigt mycket och strävar efter att nå ett speciellt mål, så kan man lyckas. Innan man börjat med sin resa, så kan ingen veta hur lång vägen dit kommer att vara, eller hur den kommer att se ut. Ingen kan veta vilka hinder man under vägen kommer stöta på, och hur man kommer klara sig över dom. Det enda jag vet just nu, är att jag har vill, jag ska och jag kan!!! Det är en bra start på en lång resa till något av mina mål.

Ta aldrig någon för givet

Ibland är man dålig på att visa uppskattning, ibland tänker man på en person utan att säga det till personen. Ibland tänker man hör av sig till någon men man inte gör det, och ibland tar man personer för givet. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda. Därför är det viktigt att aldrig ta någon eller något för givet. För plötsligt kan någonting inträffa, någonting oförutsett..Och plötsligt är personen borta, och man ångrar alla dom saker som man tänkte säga, men aldrig sagt.  Det är dom små orden, dom små sakerna som blir det stora hela. Ta aldrig någon för givet. Man kan aldrig visa för mycket kärlek o uppskattning!!!!

Skapar minnen för livet

Visst är det sjukt, hur vi kan träffa en människa för att sedan undra hur man kunnat leva livet utan den? Hur någon från ingenstans  kan komma in i ens liv, och man klickar till hundra procent på alla vis som går. Främlingar blir till kärlekar, främlingar blir till vänner, och tillsammans skapar man minnen för livet. Personen blir som en del av livet, och man börjar dela livets dagar med personen. Jag tycker det är häftigt, hur man kan gå från främlingar, till att bli närmare och närmare, och tillslut..bli närmare än man kunnat tro att man kunde komma en person.

Det är jag som styrt upp det

JAG *står och väntar på hissen med en främmande granne då jag plötsligt läser en uppsatt lapp* JAG: herregud, surströmmningskalas här i huset. vilket datum står det? det datumet måste jag fly från huset! GRANNEN: det är jag som styrt upp det.....

 

 

Min karaktär?

.......jag tappa den för längesen.

Because that´s just who she is

 

Everyday she walks with a smile,
Because that´s just who she is:
The girl.... who never, ever will stop smiling.

Hiiiiigh on life

Ibland har man dagar som man är överdrivet glad, utan att veta varför. Idag har vi har köpt fiskar. Idag blev det inte en fisk... efter en lång tid fick vi med oss fyra påsar fisk hem. Nu snackar vi inte ätbar lax, nu snackar vi akvariefiskar. Jag har även googlat och läst fram om fiskar, och under min fisk-googling så kom jag in på en lag. En fisk lag. WTF? Jag hade ingen aning om att fiskar har en lag med paragrafer och grejer. Man lär sig något nytt varje dag! Innan hemgång med fiskpåsarna frågade jag ut fiskförsäljaren så att domhär fiskarna ska få en trygg och stabil vardag.Den förra fisken kunde leva upp till 40 år, efter han hamnade hos oss levde han....inte direkt 40 år. Nu när jag kan allt om fiskar och dess paragrafer, ska domhär hänga med oss 40 år plus lite till.

Ensam på jorden

Ok...Nu börjar jag fundera igen. Det är tyst runt omrking mig. Det enda som hörs är mina knapptryck. Ingen är inne på facebook. Ingen är vaken. Ingen är här, ingen är där (tittar mig omrking) bara jag. Är jag ensam på jorden, eller? Att jobba natt är lungt så länge det är lungt, men jag diggar inte när det är såhär tyst. Jag vill ha liv och rörelse, fläkt och storm, folk som pratar och promenerar omkring, folk som socialiserar sig med mig. Jag är en nattmänniska, men jag vill inte va den enda nattmänniskan på jorden. Nästa gång jag jobbar natt ska jag tvinga någon kompis att ha uppesittarkväll med mig. För tillfället vill jag ringa min kontaktlista, storma in i folks lägenheter, rycka upp dom ur sängen och säga åt befolkningen att vakna, heeeeh..Det belv så tyst att jag gick ut till bilen, hämtade mina bilmattor, gick med dom till duschen och började duscha/tvätta av dom. Nu blänker dom, så koncenterad som jag var då jag bar omkring och såpade in dom med såpa. Känner mig trött, överdrivet trött. Exakt just nu i denna stund, längtar jag hem. Hem till min nybäddade säng. Hem till mig. Men snart, om 1 timme och 20 minuter + lite till...får jag gasa iväg hemåt.

Hittade nyss min telefon...i kylen

Hejjjj o hallååå...Jag börjar känna mig snurrigare och tröttare än vanligt vid denhär tiden brukar jag inte känna mig såhär förvirrad. Tror att jag ätit för lite idag, så för tillfället håller jag på att  trycka i mig nötter. Jag gick nyss omkring på jobbet, sjukt förvirrad och filosoferade för mig själv då jag fick känslan av att jag saknade någonting. Detta någonting, var min telefon. Jag ställde mig rakt upp o ner (inte bokstavligen, men nästan) i tvrummet och började lytfa runt soffkuddarna i hela soffan. Ingen telefon där...ingen telefondär. Jag fick småpanik och funderade vart jag hade kunnat förvirrat bort telefonen, då jag i samma ögonblick tänkte för mig själv "den kan ju inte ha gått långt bort, med tanke på att den inte har några ben....hehe" Då jag flyttat runt soffkuddarna och flyttat tillbaks dom igen, sa min magkänsla åt mig att gå till kylen. Jag vet inte om det var för att jag var hungrig, men den sa åt mig att gå raka vägen dit och öppna kylskåpet, och woala...Där låg den, högst upp på hyllan brevid det röda mjölkpaketet, iskall och felplacerad. Nu har jag den, brevid mig..och undrar hur i hela fridens namn jag kunde lägga den i kylskåpet, en sak är säker..jag ska aldrig glömma den i kylskåpet igen. Nu blir det kaffe, för o få lite hjärnceller att vakna till liv. Fem timmar kvar av nattpasset, sen får jag fara hem till min sköna, varma, och efterlängtade säng! Borta bra, men hemma bäst. Det är bästa och sannaste ordspråket. Finns ingenting som är så hemma, som hemma.