Det finns alltid minst två sidor av en och samma historia. Visst är det konstigt? Hur man kan uppleva en och samma tidpunkt i livet från helt olika synvinklar. Det som någon tycker har varit verklighet, tycker en annan person inte stämmer, och det som den tredje personen ser som verklighet, ser inte den andra personen som verklighet. Ibland undrar jag hur det kommer sig att två personer kan uppfatta en och samma verklighet på två helt olika sätt, och då frågar jag mig....Kommer verkligheten någonsin stämma överrens med varandra med tanke på hur olika verklighetsuppfattningar man har från dom olika sidorna? Actually...I dont know....
15 september 2012
I´m sick
Verkligheten knockade mig i ansiktet, och jag kände verkligen efter att jag inte är hundra procent frisk då jag kom hem från jobbet ikväll. Ni vet känslan då man intalar sig själv att man inte är sjuk? Hittar anledningar att man känner sig extra trött för att man inte har ätit tillräckligt, sovit för lite, sovit för mycket, eller någon annnan förklaring. Allt för att intala sig själv och inte känna efter och faktiskt inse att man är sjuk. Nu blir det alvedon och film och sen sova bort min förkylning. Jag har ett jobb att sköta, och j.a.g. h.a.r. i.n.t.e t.i.d e.l.l.e.r. l.u.s.t a.t.t v.a.r.a s.j.u.k n.u! Inför morgondagen bestämmer jag att:
1. Jag ska vakna utvilad.
2. Jag ska vakna och vara frisk.
3. Jag vakna utan halsont
4. Jag ska vakna pigg då larmet ringer
Tack på förhand.
Godnatt : )
1. Jag ska vakna utvilad.
2. Jag ska vakna och vara frisk.
3. Jag vakna utan halsont
4. Jag ska vakna pigg då larmet ringer
Tack på förhand.
Godnatt : )
14 september 2012
Får jag aldrig gå o sova?
Jag sitter på jobbet nu och undrade nyss vad fan klockan var, vilken tidpunkt på dygnet det var, och undrade om jag aldrig ska få gå hem och sova. För en sekund trodde jag att det var mitt i natten och att jag jobbade natt med tanke på hur trött jag är och hur mörkt det är ute...oförvirrad människa? Innan jag gasade iväg till jobbet spenderade jag dagen tillsammans med farmor. Jag skulle egetnligen hjälpa henne att plocka bär men med tanke på att det var storm och regn ville jag inte blåsa bort, så vi bestämde oss för att göra det en annan dag. Istället började jag städa omkring i huset. På tal om att städa omkring... så blir farmor alltid såååå stressad då jag börjar röjja omkring hos henne. Hon vill alltid ha koll på vad det är jag sysslar med, så hon sitter och sneglar på mig från stolen i köket (så att jag inte ska kasta iväg någon gammal burk eller något lock som hon sparat på flera decenier) Söta farmor. Jag försöker lära henne att det inte gör någonting att jag röjjer bort lite burkar med tanke på att hon har 10 stycken likadana plus ett helt skåp till med andra burkar. Men, det är svårt att lära en gammal hund sitta...som man så fint brukar säga här i sverige. Just nu är det lungt på jobbet. Jag sitter och hostar och inser att trotts mitt tappra försök att käka 10 kg frukt på en dag, dricka ingefära och te så slipper jag inte undan höstförkylningen. Nu ska jag dricka te (igen)...Jag håller fortfarande hoppet uppe om att te och min påse vicks blue hjälper mig att bli frisk, vi får seee om mitt hopp gör mig frisk, jag försöker ju intala mig själv om att det hjälper iallafall. Det brukar funka...oftast ialalfall..
10 september 2012
Obeskrivlig kärlek
Tiden har gått snabbt, du är redan fyra år.
Men jag minns vårt första möte, som om det var igår.
Du har gett mig så mycket, mer än ord kan förklara.
Jag finns föralltid vid din sida, du fina, underbara.
Vid din sida i livet, kommer jag att vandra, även om vi ibland,
kommer bli arga på varandra. Du är den enda personen som gör mig hel.
Jag kommer vägleda dig i livet, när du är påväg att göra fel!
Men jag minns vårt första möte, som om det var igår.
Du har gett mig så mycket, mer än ord kan förklara.
Jag finns föralltid vid din sida, du fina, underbara.
Vid din sida i livet, kommer jag att vandra, även om vi ibland,
kommer bli arga på varandra. Du är den enda personen som gör mig hel.
Jag kommer vägleda dig i livet, när du är påväg att göra fel!
6 september 2012
InstaAgram
Lovade mig själv att hålla fast vid att inte skaffa instantgram, tänkte att jag har så mycket hemsidor att formulera mig på och lägga upp bilder endå. Men.....så hände någonting, som en blixt från klar himmel....och jag fick för mig att skaffa det, så nu finns jag även där. cannotbechanged heter jag där.
4 september 2012
Jag kommer ihåg
Jag hade inte känt honom länge,
men varje gång jag var nära honom
kändes det som att vi känt varandra i en evighet.
När han var brevid mig, var det som att tiden stod stilla
samtidigt som den flög förbi, rakt framför oss.
men varje gång jag var nära honom
kändes det som att vi känt varandra i en evighet.
När han var brevid mig, var det som att tiden stod stilla
samtidigt som den flög förbi, rakt framför oss.
Jag minns hur hans kramar gjorde mig varm i hela kroppen,
och hur varje gång vi var ifrån varandra kändes som en evighet.
och hur varje gång vi var ifrån varandra kändes som en evighet.
Jag kommer ihåg hur alla dom tusentals känslor som jag blivit rädd för att känna,
åter igen vaknat till liv inom mig. Trotts alla känslor, så var jag var rädd.
Rädd för att ge ut en del av mig, som jag visste skulle kunna bli krossad.
Rädd för att släppa in någon som kunde rasera muren, som jag på egen hand byggt upp.
Jag började tveka, samtidigt som jag ville våga satsa. Men tiden sa nej, och han försvann.
Det enda han lämnade kvar var minnen efter våra dagar tillsammans. Plötsigt en dag
såg jag honom, och jag påmindes i samma stund vi sågs om alla minnen vi skapat tillsammans.Tusentals minnen dök upp i mitt huvud under lloppet av några sekunder.Minnen med någon som en gång stått nära, men som förvandlats till någon man en gång,brukade känna.
åter igen vaknat till liv inom mig. Trotts alla känslor, så var jag var rädd.
Rädd för att ge ut en del av mig, som jag visste skulle kunna bli krossad.
Rädd för att släppa in någon som kunde rasera muren, som jag på egen hand byggt upp.
Jag började tveka, samtidigt som jag ville våga satsa. Men tiden sa nej, och han försvann.
Det enda han lämnade kvar var minnen efter våra dagar tillsammans. Plötsigt en dag
såg jag honom, och jag påmindes i samma stund vi sågs om alla minnen vi skapat tillsammans.Tusentals minnen dök upp i mitt huvud under lloppet av några sekunder.Minnen med någon som en gång stått nära, men som förvandlats till någon man en gång,brukade känna.
Jag har viljan
Jag tycker att det är viktigt att drömma sig bort. Ibland kommer jag på mig själv befinna mig drömmandes fast i vaket tillstånd. Jag dagdrömmer mig bort, om framtiden och saker som jag vill göra. Jag drömmer om att en dag, ge ut någonting, med egenskriven text, med mitt eget namn som författare. Jag får rysningar i kroppen av att skriva det, det hade varit så häftigt. Jag drömmer om en massa saker som jag vill göra, människor jag vill hjälpa och personer jag vill stötta. Jag tror att om man vill någonting riktigt mycket och strävar efter att nå ett speciellt mål, så kan man lyckas. Innan man börjat med sin resa, så kan ingen veta hur lång vägen dit kommer att vara, eller hur den kommer att se ut. Ingen kan veta vilka hinder man under vägen kommer stöta på, och hur man kommer klara sig över dom. Det enda jag vet just nu, är att jag har vill, jag ska och jag kan!!! Det är en bra start på en lång resa till något av mina mål.
Ta aldrig någon för givet
Ibland är man dålig på att visa uppskattning, ibland tänker man på en person utan att säga det till personen. Ibland tänker man hör av sig till någon men man inte gör det, och ibland tar man personer för givet. Man vet aldrig vad som händer imorgon. Man vet aldrig vad morgondagen har att erbjuda. Därför är det viktigt att aldrig ta någon eller något för givet. För plötsligt kan någonting inträffa, någonting oförutsett..Och plötsligt är personen borta, och man ångrar alla dom saker som man tänkte säga, men aldrig sagt. Det är dom små orden, dom små sakerna som blir det stora hela. Ta aldrig någon för givet. Man kan aldrig visa för mycket kärlek o uppskattning!!!!
2 september 2012
Skapar minnen för livet
Visst är det sjukt, hur vi kan träffa en människa för att sedan undra hur man kunnat leva livet utan den? Hur någon från ingenstans kan komma in i ens liv, och man klickar till hundra procent på alla vis som går. Främlingar blir till kärlekar, främlingar blir till vänner, och tillsammans skapar man minnen för livet. Personen blir som en del av livet, och man börjar dela livets dagar med personen. Jag tycker det är häftigt, hur man kan gå från främlingar, till att bli närmare och närmare, och tillslut..bli närmare än man kunnat tro att man kunde komma en person.
1 september 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











