Är det inte konstigt hur man kan gå från främlingar, till vänner, till mer än vänner, till att bli tillsammans, för att sedan åter igen bli i princip främlingar och knappt hejja när man ser varandra? Hur någon som stått nära, vän eller pojkvän, fickvän eller släkting, plötsligt kan försvinna och endast lämna kvar minnen av tiden man delat. Och hur man tillsammans med en person kan skapa minnen som man alltid kommer bära med sig, vad som än händer.
Det är knas brushän de är knas ^^ behöver du snacka? Ring om de är något! /<A
SvaraRadera