Tillbaka till verkligheten, och tillbaka till vardagen. Träningen idag gick bra. Ska köra hårt resten av veckan också. Var och hälsade på farmor igen, det är jobbigt att veta att hon ligger där ensam.Jag vill finnas där hela tiden för henne. Jag vill varje stund och varje sekund finnas vid hennes sida, men jag har inte möjligheten till det, och jag hatar det. Känner mig splittrad...Ingenting är sig likt och vardagen känns inte lika vardaglig längre. Känner en inre stress. Hatar att veta och inte kunna påverka fast jag vill. Det är jobbigaste känslan som finns. Hon är alltid i mitt hjärta även fast jag inte alltid kan finnas vid hennes sida. Jag vet, och det gör hon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar