Jag bjuder på denhär

Igår tappade jag bort min nyckel, eller... tappade bort och tappade bort..hetsade bort den (och fick hjärnstillestånd när jag behövde den för att slänga soporna). Jag tänkte inte så mycket mer på det igår, hämtade extranyckeln och vippps vare fixat! Jag glömde som bort att den var borta om jag ska vara helt ärlig, fram tills idag när vi skulle iväg och köpa lördagsgodis. Alltså. Det var kaos. Jag började hetsa. Kollade igenom mina byxor. Mina jackor. Mina skor. Mina kläder. Under mattan. På hatthyllan. I trapphuset. I tvättkorgen. I min morgonrock. I mina skåp. Bakom micron, ja u name it. Överallt där man kan kolla, och även där man inte kan kolla...Kollade jag efter min nyckel. När jag insåg att det var lönlöst tvingde jag även pappa och komma med min extrayckel till bilen (jag var säker att jag glömt den i bilen..vilket jag såklart inte hade. Jag blev så uppstressad att jag ringde Theos pappa och frågade om jag glömde bilnyckeln i hans bil då han lämnade Theo, då han förvånat undrade huuuuurr jag kunde tro det med tanke på att jag körde bilen hem från willys(?) (jag skrattade högt o började fundera om jag tappat mina hjärnceller i samband med nyckelknippan). Hur som helst fick jag panik. Panik panik panik och började röjja runt i lägenheten ett x antal timmar. Juuuust... just när jag tänkte ge upp...Gick jag och ställde mig brevid min röda jacka (fråga mig inte varför....av någon skum anledning) Och där var den. I min luva. I min huva, på jackan!!! Ja. Exakt. I luvan! Den jäveln. Den som jag letat efter ett x antal timmar. Den som fått mig förbannad. Den som förstört min morgon. Nyckelhelvetet. Alltså, från och med idag kommer jag skaffa ett nyckelskåp. Spika fast det i ytterdörren och alltid hänga upp mina nycklar EXAKT när jag kommer hem. Vill aldrig vara med om denhär incidenten igen. Never. Ever. Never. Ever. Ever.