Ni vet när man kommer på sig själv, sitta och le för sig själv? När man tänker så mycket på ett speciellt minne med en person att man inte kan hålla sig ifrån att le? Ju mera man väl kommer på sig själv sittandes och le över händelsen, ler man ännu mer, och det blir bara ett stort leende av hela tanken som snurrar runt i huvet? I guess you get the point! Sedan jag började jobba ikväll har haft le-attacker (för mig själv) ett antal gånger. Jag vet inte om det beror på att jag har druckit för mycket kaffe, sovit för lite, och tänkt för mycket, men jag är glad...trotts allt kan jag le för mig själv.
Du är grym!
SvaraRadera