Dethär med dygnsrytm är ju och har aldrig direkt varit min starka sida. Efter mina fem nattpass är jag ju som omställd på att vara vaken på natten och sova på dagen, och att vrida tillbaka dygnet efter fem nätter för att hoppa i jobbskorna klockan sju på morgonen dagen efter är ju inte direkt lätt. Jag låg och vred och vände på mig, stressade upp mig ju mer klockan tickade emot att jag skulle upp, vilken resulterade i att jag i princip somnade då det var dags att stiga upp. Nu sitter jag på jobbet, känner mig förvånansvärt pigg, men jag antar att trötthetschocken kommer komma senare under dagen. Bästa arbetskollegan hade gjort kaffe till mig på morgonen, han antog väl att jag skulle vara lite segstartad såhär på morgonen. Tänkte bara slänga in ett inlägg, och meddela att jag lever efter dom fem nattpassen. Nu, kaffe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar