Den är gammal

Den är gammal, men den är bra. Jag såg den för ett tag sen, men ikväll bestämde jag mig för att se den igen. Íbland får man tårar för att man blir glad, ibland för att man blir rörd.Om ni har lite och göra och inte sett den, en regnig höstkväll i höst, är nycklen till frihet ett grymt filmtips!

Äkta kärlek dör aldrig ut

I väntans tider

Ni vet ibland, när man väntar på någonting tycker man att tiden går sakta? Den går så sakta att man helst av allt skulle vilja kunna vrida fram tiden så att den går snabbare. Jag hatar verkligen att vänta. Mitt tålamod i väntans tider är inte det längsta. Ärligt talat så har jag inget tålamod alls, vissa stunder. Ni vet känslan när man tar upp sin mobiltelefon för att för tjugofjärde gången, stirra på skärmen och intala sig själv att man kanske har fått svar fast man förmodligen inte har sett eller hört det (fast man sitter med telefonen på ljudet två centimeter från en). Den är den väntanstid jag pratar om. Jag tror att jag har gjort så tjugofyra gånger, gånger 3 dom senaste timmarna. Nu ska jag dumpa min telefon, kasta den genom fönstret, genom glaset, springa ut och hoppa på den.....Nej, det ska jag inte alls. Jag ska lägga telefonen i laddaren, stänga av ljudet, och sätta mig och läsa en bok, jobba vidare, och känna lugnet. Yes!!

If I was a...fish

Idag gasade jag omkring på ersbodas gator i jakt på en fisk. Jag kom till affären, ställde mig och plingade på djurmagazinets klockor, och frågade vilka fiskar som fick plats i mitt akvarium. Hon tog mig och ställde mig framför några fiskar, och jag stod och stirrade på dom utan att säga någonting. Jag stirrade och stirrade, tills tjejen som visat mig fiskarna efter en stund sa: Jag kan komma tillbaka och hjälpa dig då du tittat en stund. Ja, gör det! sa jag. Jag vet inte hur länge jag stirrade på fiskarna, och hur många tankar som snurrade runt i mitt huvud angående vilken fisk som skulle bli vår nya familjemedlem, vilken fisk som skulle palla trycket hemma hos blondinennyström, och vilken fisk som tittade på mig med blicken "pick me, choose me, love me". Jag stod säkert och stirrade på fiskarna i en kvart, innan jag gick tillbaka till tjejen. Ja, jag har ju ett akvarium som jag tänkte sätta igång idag så jag behöver lite sand och såntdär. Hon tittade frågande på mig och sa: Okej, men akvariet ska stå på några dagar innan du släpper ner fiskarna. Två dagar, helst en vecka innan ska det stå tomt så att temperaturen blir bra och.....Det slutade med att jag kom hem utan fiskar, med ett akvarium, en pump, sand och några växter. Jag började inreda det direkt, jag inredde det i stil med min lägenhet, svart sand en vit sten and so on....Och helt ärligt...Om jag var en fisk, så skulle jag vilja bo i det. Fiskarna som jag väljer lär ju inte ångra att det var jag som köpte dom iallalfall när dom kommer till ett sånthär place.

Jag lever, men inte fisken

Det var längesen jag uppdaterade...det är mycket som har hänt, blandannat så har vår fisk kurt dött. Rest in peace kurre! Theo frågade vart fisken var, jag svarade att han var på semester och kommer tillbaka snart. Nu måste jag trottsa regnet och fara ut och hitta en kopia av kurt, får se om han har någon släkting som liknar honom eller något. Inatt börjar mitt schema inom socialpsykiatrin på riktigt, startar med två nattpass och jag har turen att ha theos farmor och farfar som kan ställa upp att vara med theo två nätter. Jag kommer uppdatera mera senare idag/ikväll. Nu ska jag ut i regnet, trottsa stormen, shoppa fiskar och inhandla saker till lägenheten.

 

Nu blir det fredagsmys

 

Helg, ledighet, träningsledighet, kvalitetstid!!
Nu ska vi vidare till bästa farmor! Nuuuuu blir det fredagsmys!

Jag började hyperventilera

Okej, ni som känner mig kommer förstå mig. Ni som inte känner mig kommer tro att jag är från en annan planet och fråga er varför i hela fridens namn jag började skratta under denhär händelsen. Jag har en sak att berätta för er kära bloggläsare. Igår, när jag, theo och emma hade varit och köpt en subwaymacka (jag skriver utförligt så ni som bor i umeå kan få upp en bild i huvet) och stod på parkeringen utanför nattöppet skulle jag backa ut. Jag satte fast theo, satte på mig bältet, satte på min musik (i vanlig ordning) och började backa. Jag tittade, tittade, och backade...backade..bakcade, och plötsligt hörde jag en smäll. SATAN!!! Jag började hyperventilra inne i bilen, kunde knappt andas, och theo började fråga emma varför ja krokar in i folk (antar att hans magkänsla sa honom det)samtidgt som han började storgråta, samtidigt som jag hyperventilerade. Ja, som ni säkert förstår uppstod kaos i bilen. Det tog någon minut innan jag klev ut ur bilen för att kolla vad det var som hade smällt. Jag klev ur bilen, ovetandes om vad det var som hade hänt, och möttes av en stor, svart bil (som förövrigt såg ut som att det var en maffiaboss ägde den) som jag hade backat in i. Jag fick panik och mitt uppi panikattacken började jag skratta. Jag hyperventilerade och skrattade om vartannat, då plötslig dett kom en gubbe ut från den svarta maffia bilen,  stirrade på mig (samtidigt som jag fortsatte att hyperventilera och försökte be om ursäkt för att jag hade backat in i honom) han gick runt hans mafia-bil, utan att säga någonting, då han efter undersökning av bilen sa: Det blev ingenting. Jag gick fram till honom, skakade hans hand och bad återigen om ursäkt. Gubben tittade på mig, sa inte så mycket, satte sigg i bilen...och gasade iväg. Jag satte mig i bilen, chockad, och undrade hur jag kunde ha missat den stora feta bilen rakt framför mig. Jag har tur i oturen. Otur för att jag backade in i maffia bilen, tur att jag inte gjorde kaos med hans bil. Tänk, inte ens en liten repa fick bilen!! Tur att jag inte hetsbackade som jag brukar göra.

 

 

 

Ni vet dagar som man

Ni vet dagar som man helst av allt vill ta fram största och hårdaste stekpanna man har och slå den i huvet på någon? Jag är i ett sånt stekpanns-mode nu. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som har fått mig i ett sånthär mode, jag befinner mig i det och kommer förmodligen banka en stekpanna i huvet på någon om jag träffar någon ikväll (tur att jag ska sova snart och inte planerat att gå utanför lägenheten).  Dagen var bra däremot. Drog och tränade direkt på morgonen, och sen for jag och handlade hem massa nödvändiga saker, så som matlådor. Jag tänkte att jag skulle komma hem med 4 matlådor. Det slutade med att jag kom hem med 16 stycken plus små förvaringsmatlådsburkar till sallad dressing, osv. Nu har jag inte bara matlådor för halva året, utan hela!!! Känner att jag ska dumpa datorn, dricka en juice, tända lite ljus och lugna ner mig litegrann. Godnatt.

 

 

Jag är på G

Nu, vidare emot dagis för att lämna theo,för att sen dra vidare emot gymmet. Gjorde upp världens plan igår. Jag är på G. Winners never quit and quitters never win. Lets do this!

Universums sämsta planerare

Jag är umeås, nej vänta lite..planetens, nej vänta.. universums sämsta planerare. Personer i min omgivning har pikat på det förrut, men jag har tyckt att jag varit en ganska bra planerare, för jag har ju oftast hunnit med alla saker som jag planerat in. Jag har sakta men säkert insett det själv nu, jag kan inte planera. Antingen planerar jag in för mycket för att jag har glömt bort vad det är jag har planerat, eller så planerar jag inte alls men endå dyker det upp oväntade planer och jag börjar planera in saker och plötsligt så ska jag vara hos fler personer/ göra fler saker  än vad jag egentligen har tid med. Förrut brukade vi skämta om "jag ska kolla i min kalender om jag har tid att träffa dig" (ingen av oss hade någon kalender). Imorgon ska jag köpa en kalender och byta ut mitt "universums sämsta planerare" till universums bästa planerare. Struktur är bara förnamnet på vad min kalender kommer att hjälpa till med.

 

Somebody asked me if i knew you

Spola tillbaka tiden

Ibland önskar man att man kunde spola tillbaka tiden. Spola tillbaka tiden till den tid då man gjort någonting som man ångrar, eller tvärt om, för att uppleva någonting som man inte upplevde under en tid. Spola tillbaka tiden för att berätta saker till någon som man aldrig sa, eller ta tillbaka saker som man sagt till någon som man ångrar att man sagt. Spola tillbaka tiden för at visa mer uppskattning till en person som man borde visat mer uppskattning till, eller berättat hur mycket någon betydde då den var i livet. I verkligheten går det tyvärr inte att få det ogjorda gjort eller det gjorda ogjort. I verkligheten är det gjorda gjort och hur mycket man än vill få det ogjort, kommer det vara gjort. I verkligheten, måste man lämna det gamla bakom sig, för att pausa, tänka lämna det bakom sig, och ibland...helt starta om på nytt.

Kommer vi från samma planet?

Man stöter in i många människor under ens dagar. Vissa personer lämnar spår av glädje, andra av vrede. Vissa av kärlek, andra av hat. Vissa människor man möter första gången känns det som att man har känt hela livet. Andra personer går förbi utan att man ens lägger märke till att dom befinner sig på samma plats. Men sen kan det dyka upp människor som man inte förstår sig på. Människor som man inte har någon som helst personkemi med och man vet inte ens hur man ska starta konversationen med ufot framför en, hur mycket man än tänker igenom hur man ska starta konversationen. Vissa människor kan det känns som att man känner, fast man egentligen inte känner dom. Det är riktigt skumt detdär, hur man kan matcha så bra med vissa människor, medans andra personer man stöter in i, vill man fråga någonting i stil med "Kommer vi från samma planet? Du är inte från jorden va? Jag skulle gissa någonting i stil med ..pluto?"

Winners never quit and quitters never win

So damn true. Ibland känner man sig redo för en sak, tror man. I själva verket är man inte så redo att man är redo för det man tror att man är. Man kanske är redo, till 99 procent men kastar in sig i situationen endå utan att tänka efter en extra gång vad det är man egentligen ger sig in på. Det räcker med att en procent av en själv av någon andledning inte känner sig redo, för att hela planen man byggt upp inom sig ska raseras. Ibland kan det vara smart att tänka igenom en sak ett antal gånger innan man ger sig in på någonting, för att känna efter innest inne om man verkligen är redo. För om man gör någonting och man vill lyckas med det, är det viktigt att man går in helhjärtat till hundra procecnt. Man känner oftast själv om det finns någon liten procent långt inne i kroppen som säger åt en att man inte är redo för det man tror man är. Om det då faktiskt är en liten procent inom sig som faktiskt inte är redo, är det bästa man kan göra att avstå. Ibland händer det att man är hetsig och hoppar på tåget endå, trotts att man egentligen vet att man inte borde. Think twice är någonting jag kommer tänka på innan jag beslutar saker i livet hädanefter, because winners never quit and quitters never win. Jag kommer aldrig vara en som avslutar saker oavslutade. Jag vill inte vara en sån. Oavsett om det tar lång eller kort tid,  kommer jag i slutändan stå med ett leende på läpparna och säga "I made it..anyway!!!" ;)

The only voice that matters

You can seek the advice of others, surround yourself with trusted advisors.
But in the end, the decision is always yours and yours alone.
And when it’s time to act and you’re all alone with your back against the wall,
the only voice that matters is the one in your head.
The one telling you what you already knew.
The one that’s almost always right.