I en vardag full av fullproppade dagar är man fullt uppe i sin egna livsbubbla och tänker inte så mycket på världen runt omkring, fram tills man hamnar i en situation som får en att tänka "outsidethebox" Jag har alltid vetat att jag velat hjälpa människor som har det svårt och jag har alltid trott att jag är superwoman som kan hjälpa alla. Jag har ofta önskat att jag kan ta alla människor som mår dåligt under armen och hjälpa dom till en ljusare framtid. Verkligen fungerar ju inte riktigt så, och om jag ska tänka realistiskt så kommer inte allihopa få plats hemma hos mig heller. Jag vet att det är otroligt många människor där ute, som känner sig ensamma, bortglömda, och inte känner någon livsglöd överhuvud taget. Efter mycket övervägande och beslut hit och dit, kommer jag att bli kontaktperson åt någon. Jag kan inte hjälpa alla människor, men jag kan börja med att hjälpa någon. Det är med glädje i rösten jag säger att jag ska bli kontaktperson, och jag hoppas att jag kan hjälpa personen där ute att se ljuset i mörkret.
Because everybody dies
But not everybody lives
But not everybody lives
:)
SvaraRaderaEtt gammalt ordspråk säger ''att skada en människa är som om man skadat alla människor. Och att hjälpa en människa är som om man ha hjälpt alla människor''
Det för att Om en god person skulle få tid och kraft att hjälpa alla som behöver hjälp, då skulle han/hon inte tvecka att göra det och tvärtom med den onda personen.
Så det är viljan att skada eller hjälpa är d som räknas och inte antalet personer man har hjälpt eller skadat :)
Hoppas d går bra me d nya uppdraget som kontaktperson. d brukar känna obeskrivlet bra när man ha hjälpt en person som verkligen behöver hjälp :))))