Jag känner mig glad

 

Att hitta en trygghet, en stabilitet och en grund att stå på. Att ha någon som man vet finns där och tar emot en om man faller. Att veta att man kan snubbla över utmaningar i livet, ibland magplaska rakt ner, men veta att man har kraften att ta sig upp igen. Att veta att man kan misslyckas med saker, utan att känna sig misslyckad som person. Att ha människor som bryr sig om en, på riktigt. Att känna sig glad och lyckad som person. Att ha mål att kämpa för. Att aldrig låta kämparglöden brinna ut. Att alltid fortsätta. Att se meningen i motgångar. Att ha båda fötterna på marken.Vikten i det, är obeskrivlig. Saker och ting börjar falla på plats. Saker som jag kämpat för har gett resultat. Saker som jag slitit för så mycket att jag varit tvungen att prioritera bort saker som jag egentligen inte velat, men varit tvungen, har lönat sig. Ibland har jag kommit på mig själv vara på en plats, men endå suttit och rabblat upp listan med överdrivet många saker i huvet, som jag måste hinna med innan jag går och lägger mig. Den tiden är slut. Just nu? Just nu känner jag lättnad. Den som kämpar för något gott kämpar aldrig för länge, även om det känns som en evighet ibland. Jag är tacksam för allt som jag åstadkommit, alla utmaningar som väntar mig, och alla möjligheter som jag fått möjligheten att få. Jag känner mig glad i själen och med livet. Visst finns det småsaker som fortfarande kan gå och finjustera, men det tror jag det alltid kommer att göra. Jag tror aldrig vi människor blir 100 procent nöjda med exakt allting på alla plan i livet. Just nu är jag bara tillfreds md mig själv och mitt liv, tacksam för det jag har, och det känns gryyyymt bra.