Hög mysfaktor

Fredagen har bestått av chips, dipp, pussar och wordfeud! Jag glömmer alltid bort vilka rutor som är vilka..men nu har jag börjat inse lite mer hur det är man spelar! Förrut hade jag verkligen ingen aning om vad jag höll på med, och åt vilka håll man kunde lägga. Men nu kan jag, har lärt mig av en riktig wordfeud-nörd haha! Tiden går så snabbt..det känns som att det var igår vi bokade resan, imorgon är det exakt 1 vecka kvar tills vi far. Har hört att det inte är bästa vädret i januari. Med min (o)tur kommer det säkert regna hela veckan. Men det kommer förhoppningsvis kommer jag slippa gudrun, emil och dagmar för en vecka iallafall. Jag har redan börjat jaga upp mig inför flygresan... pappa har lugnat mig med att jag är säkrare i planet än när jag själv är ute och kör bil. Det beskedet lugnade mig ju....lite iallafall.

If I make a fool of myself, who cares?
I'm not frightened by anyone's perception of me.

  

Never judge a book by it’s cover

Det finns vissa "one of a kind"

Man stöter på många människor i livet. På olika platser, vid olika tillfällen. Vissa träffar man av en slump och klickar med direkt, med andra känner man från start att det inte klickar med. Varför jag skriver det här är för att jag tidigare idag satt och tänkte på två människor som ligger mig varmt om hjärtat.Trotts att vi inte hörs och ses varje dag längre, kommer dom upp i mina tankar, ofta. Jag pratar om två av mina finaste mentorer sedan  grundskolan och till nu, som har stöttat mig och trott på mig, no matter what. Dom har gett mig glöden när den inte funnits inom mig, och bemött och berömt mig så mycket...att det kommer finnas i mig för resten av mitt liv. Jag är otroligt glad att jag har mött er genom min utbildningsresa. Det tog längre tid än jag trodde, men bättre sent än aldrig. Ni fick mig att tro, när jag egentligen inte orkar tro. 

Tack.

Om jag tappar huvet och trillar ner, ska jag klättra upp igen

Strength does not come from winning. Your struggles develop your strenghs When you go through hardships and decide not to surrender, that is strength.

Beroendeframkallande

För någon dag sedan kom jag in på en hemsida, som jag inte kunde slita mig ifrån. Ju mer jag läste, desto mer ville jag fortsätta läsa. Det blev som ett beroende och jag ville bara läsa mer och mer. Jag kom på mig själv när jag hade läst 20 inlägg att jag kanske borde ta tag i diskberget jag hade. Bloggen skriver om hur barn uppfattar det man säger och gör, och hur ens indirekta beteende och ord man påverka barnen både gott och ont. Jag länkar bloggen här åt er. Bästa bloggen på länge. http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/

Forever by your side.



Tigermannen

Puss

Diggar dennn.......

http://www.youtube.com/watch?v=nsaM-vjl4Do

Uh...jobbade idag, haft världens längsta dag idag typ? Det har känts som att dagen aldrig ska ta slut. Skönt att det är kväll nu och att jag ska få gå och sova, har längtat hem extra mycket idag. Imorgon har jag lite grejer som måste göras, skriva in mig på skolan bland annat. Gå tillbaks till plugget, tillbaks till studierna. Jag måste erkänna att jag för första gången i mitt liv typ taggat till skolan..vilket känns jävligt skönt! Hoppas bara att peppen håller i sig när skolan väl börjar o hela terminen ut, den brukar ha en tendens att göra det sisådär några dagar efter skolstart. Men denhär gången, ska jag se till att hålla kvar den! Nu ska jag sova! Imorgon är en ny dag, puss..

Thats true strenght

Anyone can give up, its the easiest thing in the world to do.
But to hold it together
when everyone else would understand if you fell apart
Thats true strenght

Vill man vara fin så får man lida pin?

Körde benpass idag. Jag skämtar inte när jag säger att jag nästan inte kunde ta mig ner för trappen, och ut från iksu när passet var slut. Körde på som att jag var en fitnessbrud som aldrig gjort annat än träna, vilket jag fått känna av ganska hårt under eftermiddan. Just nu äre som värst, när jag skulle upp från sängen kunde jag knappt ta mig upp haha. Känns just nu som att detdär var årets första och sista träningspass? Haha näe. Vill man vara fin, får man lida pin, vare va? Nu ska jag försöka sova bort min smärta, godnatt.

i´m sorry, but..u made me do this

Jag lämnade theo på dagis för en stund sen. Nu ska jag duscha och sen fara vidare till arbetsförmedlingen och lämna in mina slutbetyg. Det kan ju som vara bra att dom har papper på att jag är färdig undersköterska också, så att dom inte bara tror att det är tomma ord. Igår var i princip den enda dagen jag tog bussen till stan, och självklart började alla bussar strejka då haha. Så mycket min tur. Nu ska jag ta en dusch, dricka kaffe o sen dra vidare emot stan. Idag, lägger jag mitt liv i min bils händer istället för ultras. Vet inte om jag borde tro så mycket mer på min bil med tanke på att den väljer att strejka den också ibland, men...

And then I asked myself

Varför händer det mig? När jag började köra från jobbet fick jag en dålig magkänsla, men jag ignorerade den och gasade vidare. Påväg uppför en liten backe (typ 3 meter lång) kände jag hur bilen började köra saktare och saktare, och ju mer jag gasade, ju saktare började den köra. Det enda jag tänkte just då var "inte nu" och innan mina tankar han längre, stannade bilen. Så där stod jag och min bil, mitt i en kurva av vägen, just ovanför en uppförsbacke och blockerade vägen. Jag mer förvirrad än vanligt efter nattpasset, och min bil som inte ville köra nånstans. En snäll kille såg väl hur frustrerad jag verkade då jag blinkade med mina varingslampor. Snäll som han var (klockan kvart över sju på morgonen i snöstormen) hoppade han ut och hjälpte mig att putta bilen. Efter 1 minut stannade en til människal, och efter ytterligare en stund stannade en till bil och frågade om vi behövde hjälp. Där stod jag alltså med typ halva kvarterest grannar och försökte putta. Efter vi puttat den åt sidan, försökte jag starta den igen efter en stund, och den gick igång. Killen som hade hjälp mig sa "Alltså du, det ryker svart rök från din bil!". Mitt svar på det var "ja men det är lungt, den brukar göra så ibland! " samtidigt som jag tackade för hjälpen, gasade vidare fort som fan, med rädslan om att bilen skulle stanna igen. Om jag tog mig hem? Ja..med nöd och näppe! Om bilen startar igen, återstår att se.

Håller på att testa en ny grej

Just nu sitter jag på jobbet.Har försökt skriva ut en kul grej till mina arbetskollegor men skrivaren sviker mig och blinkar rött. Ska snart göra ett nytt försök. På tal om nytt, håller jag just nu på att testa en ny grej som min kusin gav mig, nämligen ricinolja som sägs göra att håret växer snabbare. Med tanke på att det är väldigt lite att göra på jobbet just nu, tog jag tillfället i akt och smörjde in presenten jag fått i håret för att se om den kan göra underverk. Jag har just nu haft i oljan 30 minuter, ska ge den 30 till och sen skölja ur den. Hoppas på underverk om några veckor, det sägs ju att den kan göra det iallafall. Nedräkningen börjar, nu.

Seriöst

Jag har jag gjort med min blogg? Jag klickade runt så mycket och testade så många olika malldesigner att jag inte har någon aning om vart jag har klickat eller vart jag gick in för att få bloggen som den är nu. Hur ska jag rätta till dethär, nudå? Tur att jag sitter på jobbet och jobbar natt. Jag har ju trotts allt ganska många timmar kvar och försöka åtgärda problemet. Nu ska jag hämta en kopp kaffe, och sen försöka åtgärda dethär. Det kommer bli en lång natt..I can feel it.

Things go wrong so that you appreciate them when they´re right

I believe that everything happens for a reason.
People change so that you can learn to let go.
Things go wrong so that you appreciate them when they're right.
You believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself,
and sometimes good things fall apart so better things can fall together.

Nytt år, nya möjligheter. Nya möjligheter, nytt år

Tvåtusenelva har passerat, idag är det  2012. Året 2011 har verkligen varit ett lärorikt år för mig. Jag har lärt mig mycket både om mig själv och av andra. Jag har träffat många olika människor. Vissa har passerat ur mitt liv lika fort som dom kom in, andra finns fortfarande kvar. Vissa har jag tappat kontakten med, andra har jag byggt upp en starkare vänskap med. Jag är glad att jag har fått uppleva de saker som jag har fått göra och spenderat mina dagar tillsammans med dom jag älskar och bryr mig om, och visevärsa. Min son börjar bli äldre, och för varje dag som går, tycker jag att det är galet hur snabbt han växer och hur stor han blivit. Jag känner att tvåtusentolv kommer att bli ett oslagbart år, på många olika sätt. Jag är så tacksam, för att jag har de människor runt omkring mig som jag vet alltid kommer finnas där oavsätt väder.  Det är nu det gäller, tvåtusentolv.