Bäst på att få till rätt lines

Idag började vardagen. Tillbaks till skolbänken för att läsa dom sista kurserna! Jag känner mig full av energi efter utomlandsresan, och jag tror att denhär terminen kommer gå fortare än vanligt. Jag hämtade theo på dagis efter skolan och han sprang emot mig samtidigt som han sa "jag trodde aldrig du skulle komma!" Han är bäst på att få in rätt lines i rätt mode, min lilla älskling. Påväg hem från dagis körde vi pulk-rally och "gasade" över en massa snöklumpar. Veckan har börjat bra, hoppas den fortsätter i samma spår.

 <3

Såklart

Fick ett jobberbjudande idag, men pga att min bil har gett upp hoppet om livet och inte kommer fortsätta rulla framöver var jag tvungen att tacka nej. Jag hatar verkligen att tacka nej till jobb. Speciellt jobb som jag tror att jag skulle trivas på hur bra som helst. Jag får helt enkelt lägga all min energi på skolan och theo nu, och hålla tummarna att jag vinner på lotto så att vi kan köpa en ny bil snart. Tur att mitt eget hopp, nästan alltid är på topp. Nu, plugg/sovtime.

Back to reality

Efter en fullspäckad vecka med en massa "telebanko-dividerande, klimatförändringar, fiskrensning, sul-semestrande, siestas, dromedarsafari, jeepsafari och en hel del annat är jag åter igen hemma. Jag har sovit så oskönt under spaninen-veckan och det känns verkligen skönt att vara tillbaka till verkligheten igen. Skönt att vara hemma, i min egen säng, i mitt och theos egna hem! Det diskuterades en hel del om vi hade fått någon färg eller inte på hemresan, men ikväll konstaterade jag att jag inte är lika blek som när jag for, trotts allt. 

'

När man väntar på något gott

Väntar man alltid för länge....känns som att dagarna går i snigelfart för tillfället, trotts att det händer saker hela tiden! Idag började jag min mattekurs...det känns verkligen av att jag inte räknat matte på flera år. Fick en chock när jag kollade på schemat och insåg att vi hade prov i princip varannan vecka! Får se till att spendera så mycket tid som möjligt på skolan. Imorgon kommer mamma, har saknat henne. Vissa stunder känner jag verkligen hur mycket jag önskar att hon bodde brevid och i samma stad så man kunde hälsa på varandra och träffas oftare...Idag är en sån dag! Nu, vidare till tvättberget.

L.O.V.E.

Introduktion för nya elever

Började dagen med dagis lämning för att sedan fara vidare till skolan. Jag och min kära vän hade fått i uppdrag att hålla i en introduktion för nya elever som ska plugga! Det blev en riktigt intressant stund, och det var väldigt spännande att höra andra människor berätta om deras tidigare utbildningar och livserfarenheter. Med tanke på att jag och Elin var sjukt oförberedda, och inte riktigt visste hur det skulle gå till (det kom en grupp med ett antal personer instormandes direkt vi kom..vi trodde inte att det skulle vara så välplanerat) tyckte jag att det gick riktigt bra och personerna som kom till oss verkaded uppskatta det vi gjorde..När vi hade suttit där, gick vi ut och från ingenstans fick jag tvär ont i huvet och kände mig febrig, fick frossa, och började halsa i mig treo. Det kändes faktiskt som att det hjälpte lite...Nu håller jag tummarna för mig själv att jag slipper bli sjuk, just innan resan. Egentligen skulle vi käka tacos här ikväll, men pga mitt plötsliga insjuknande bestämde jag mig för att ställa in kvällen och ego boosta mig själv med C-vitamin och Elin, så kvällen har vi bara tagit det lungt, packat lite smått, och myst med Theo. Sjukt att det endast är tre dagar kvar tills vi åker nu...NU börjar nedräkningen på riktigt.

LOVE

Everyday, I love you a little bit more

THEO: sitter och tittar på mig en lång stund utan och säga nånting...
JAG: theo haha, varför sitter du och kollar på mig sådär för?
THEO: varför? för att jag tycker du är söt ;) *blinkar med ögat emot mig*

Är jag normal?

Jag kom just hem, har gjort kaffe och nu sitter jag och äter avokado. När jag är ensam hemma sjunger jag alltid högt för mig själv, som om jag vore med på idol och att det var jag som skrivit låten, samtidigt som jag dansar omkring för mig själv i lägenheten. Iofs brukar jag sjunga med högt när jag kör bil också, men då har jag ju inte utrymme för och dansa. Undra om det är fler än jag som brukar göra så? Kanske ni sjunga med i låtarna, men att tro att man är man själv som är låtskrivare är väl kanske lite o ta i.....Nu, städa och sen  hämta Theo på dagis. Förövrigt gav mig bil upp hoppet om livet igår och är numera i ett garage, för lagning. Får se när... (OM?!) jag får tillbaka min bil....Bilderna visar vart jag och min bil befann oss när den valde att strejka,  igår klockan tjugo i 7 på morgonen, påväg till jobbet. Jag erkänner att jag inte var så glad här....

Finns ingenting jag värderar som en vän som är sann

Förrutom min familj och min son såklart...Har ni tänkt på en sak? Det är alltid i svåra stunder och i oväntade situationer som man märker vilka människor man verkligen har bakom sig. Man vet vilka man har runt omkring sig som man kan skratta med, men det är när oväntade överraskningar väntar bakom dörren som man verkligen märker vilka som står bakom en och finns vid ens sida, no matter what. Jag har så många fina människor omkring mig, som bryr sig om mig, och behandlar min son som sin egen, och överöser honom med kärlek. Jag hinner inte träffa de människor som jag bryr mig om varje dag, men jag visar uppskattning till mina vänner genom ett fint sms, så att dom vet att jag tänker på dom trotts att jag inte alltid är nära. Dom personerna som står mig närmast vet att jag finns där när dom behöver, och jag vet att dom finns där när jag behöver. Jag är tacksam. Tacksam för vännerna som jag har runt omkring mig och min son, som alltid finns där och får mig le i svåra stunder, och som jag skrattar tillsammans med så att jag gråter. Det gäller att uppskatta det man har, varje dag, hela tiden. Man vet aldrig vad som händer idag eller imorgon.

Maybe other people will try to limit me
but I don't limit myself

Don’t want to stress you, but you need to address yourself

Forever by your side.

Is this a joke?

Allvarligt talat. Den här helgen  har som ni vet varken börjat eller slutat bra. Och gissa vad? Veckan började inte bättre. Om jag ska vara ärlig, så började den katastrofalt. Jag körde Theo till dagis imorse och allting gick bra, fram tills jag skulle fortsätta köra till jobbet. När jag hade kört 1/3 av det jag skulle, stannade bilen och jag...såklart...förövrigt står den fortfarande kvar där den stannade. Jag har inte längre hat-kärlek till min bil. Just nu är mina känslor till bilen mer full av hat än kärlek. Jag är glad att jag har en bil, men jag hade varit gladare om jag hade haft en bil som sammarbetade med mig lite mer än vad den har gjort på senaste tiden. Uhhhhhh....Vilket morgon. Sitter på jobbet nu efter en hektisk morgon med både skrik och irritation från hjälpredan själv (pappa). Dagen kan ju inte bli sämre sa en annan person, vi får hoppas att den har rätt. Lägger ut en bild som inte alls har med min dag att göra, den får mig glad iallaflal.

Denhär dagen har verkligen varit

Ett stort skämt...först min bil som strejkade, sen ägg-en som exploderade. Undra vad som händer här näst. Fredag den 13e har ju redan passerat, min otursdag kanske är söndag den 15e? Nu är jag hemma iallafall. Sista jobbpasset imorgon, sen är det skola som gäller resten av veckan. Jag och en kär vän till mig har fått ett uppdrag i skolan som jag känner mig sjukt taggad på. Hoppas att det kommer mycket förvirrade folk som vill ha hjälp av oss haha. Nu ska jag pussa på Theo och leka batman och spiderman. Theo har bestämt att jag ska vara batman. Let the game begin

+

Min frukost exploderade...

När jag väl kom till jobbet var jag sjukt hungrig, så hungrig att magen kurrade. Jag snabbade mig till köket för att koka ägg. Jag satt länge och kollade på dom, men blev uttråkad och gick och delade medicin tills dom skulle koka klart. När jag kom tillbaka till personalrummet hörde jag någonting som small, samtidigt som jag tänkte "äggen!" och sprang till köket och kollade på dom. Jag möttes av ett av tre exploderade ägg som låg utspridda över diskbänken, golvet, och i fläkten. Jag dog av skratt när jag såg dom. Ännu en gång slog "hur lyckades jag med dethär?"tanken mig. Jag öppnade balkongdörren och satte på fläkten för att vädra ut explosionsäggslukten. Dagens lärdom: ställ alltid äggklockan om du ska göra annat under tiden du kokar ägg, chansen är stor att du glömmer bort äggen och blir utan ägg, och möts av en explosion.

Smile through the tears

Someday everything will all make perfect sense.
So for now, laugh at the confusion, laugh and smile through tears,
and keep reminding yourself that everything happens for a reason.

Let me tell u a story

About my morning...jag har haft tur i oturen om man sammanfattar min senaste timme fram tills nu! Jag drack kaffe, gjorde mig klar för jobbet, och gick sedan ner för o köra till jobbet. Satte mig i bilen och tog på mig bältet, som alla andra mornar...men idag, ville inte bilen sammanbeta. Som vanligt vred och vred jag på nyckeln, men...ingen reaktion. Det slutade med att jag ringde eva på jobbet (förövrigt morgonens hjälte), dumpade bilen hemma, och eva kom och hämtade upp mig. Tur att man har snälla arbetskamrater när man hamnar i sånna här situationer som jag och min bil brukar hamna i. Nu sitter jag iallafall på jobbet och försöker värma upp mina isbitar till tår. Just nu längtar jag lite extra mycket till spanien...undra varför?

Nu, kaffe.

Home sweet home

Hemma är alltid bäst. Idag fick jag sluta tidigare, vilket var riktigt skönt. Hade hemlängtan idag. Har varit hemma hos nasrins familj och käkat middag. Det är alltid lika mysigt o komma dit, dom har en hemmakänsla som man bara upplever hos vissa personer. Har ni tänkt på det? Vissa vänner som man kommer hem till känner man sig hemma, hos andra känner man sig inte hemma alls. Nu ska jag och theo se film en stund och sen ska han sova. För min del blir det lite hemma-spa med tända ljus, ett varmt bad, med bästa boken när  theo gjort kväll. Ibland uppskattar jag vissa saker och personer lite extra, idag är en sån kärleks-dag.

Hög mysfaktor

Fredagen har bestått av chips, dipp, pussar och wordfeud! Jag glömmer alltid bort vilka rutor som är vilka..men nu har jag börjat inse lite mer hur det är man spelar! Förrut hade jag verkligen ingen aning om vad jag höll på med, och åt vilka håll man kunde lägga. Men nu kan jag, har lärt mig av en riktig wordfeud-nörd haha! Tiden går så snabbt..det känns som att det var igår vi bokade resan, imorgon är det exakt 1 vecka kvar tills vi far. Har hört att det inte är bästa vädret i januari. Med min (o)tur kommer det säkert regna hela veckan. Men det kommer förhoppningsvis kommer jag slippa gudrun, emil och dagmar för en vecka iallafall. Jag har redan börjat jaga upp mig inför flygresan... pappa har lugnat mig med att jag är säkrare i planet än när jag själv är ute och kör bil. Det beskedet lugnade mig ju....lite iallafall.

If I make a fool of myself, who cares?
I'm not frightened by anyone's perception of me.

  

Never judge a book by it’s cover

Det finns vissa "one of a kind"

Man stöter på många människor i livet. På olika platser, vid olika tillfällen. Vissa träffar man av en slump och klickar med direkt, med andra känner man från start att det inte klickar med. Varför jag skriver det här är för att jag tidigare idag satt och tänkte på två människor som ligger mig varmt om hjärtat.Trotts att vi inte hörs och ses varje dag längre, kommer dom upp i mina tankar, ofta. Jag pratar om två av mina finaste mentorer sedan  grundskolan och till nu, som har stöttat mig och trott på mig, no matter what. Dom har gett mig glöden när den inte funnits inom mig, och bemött och berömt mig så mycket...att det kommer finnas i mig för resten av mitt liv. Jag är otroligt glad att jag har mött er genom min utbildningsresa. Det tog längre tid än jag trodde, men bättre sent än aldrig. Ni fick mig att tro, när jag egentligen inte orkar tro. 

Tack.

Om jag tappar huvet och trillar ner, ska jag klättra upp igen

Strength does not come from winning. Your struggles develop your strenghs When you go through hardships and decide not to surrender, that is strength.

Beroendeframkallande

För någon dag sedan kom jag in på en hemsida, som jag inte kunde slita mig ifrån. Ju mer jag läste, desto mer ville jag fortsätta läsa. Det blev som ett beroende och jag ville bara läsa mer och mer. Jag kom på mig själv när jag hade läst 20 inlägg att jag kanske borde ta tag i diskberget jag hade. Bloggen skriver om hur barn uppfattar det man säger och gör, och hur ens indirekta beteende och ord man påverka barnen både gott och ont. Jag länkar bloggen här åt er. Bästa bloggen på länge. http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/

Forever by your side.



Tigermannen

Puss

Diggar dennn.......

http://www.youtube.com/watch?v=nsaM-vjl4Do

Uh...jobbade idag, haft världens längsta dag idag typ? Det har känts som att dagen aldrig ska ta slut. Skönt att det är kväll nu och att jag ska få gå och sova, har längtat hem extra mycket idag. Imorgon har jag lite grejer som måste göras, skriva in mig på skolan bland annat. Gå tillbaks till plugget, tillbaks till studierna. Jag måste erkänna att jag för första gången i mitt liv typ taggat till skolan..vilket känns jävligt skönt! Hoppas bara att peppen håller i sig när skolan väl börjar o hela terminen ut, den brukar ha en tendens att göra det sisådär några dagar efter skolstart. Men denhär gången, ska jag se till att hålla kvar den! Nu ska jag sova! Imorgon är en ny dag, puss..

Thats true strenght

Anyone can give up, its the easiest thing in the world to do.
But to hold it together
when everyone else would understand if you fell apart
Thats true strenght

Vill man vara fin så får man lida pin?

Körde benpass idag. Jag skämtar inte när jag säger att jag nästan inte kunde ta mig ner för trappen, och ut från iksu när passet var slut. Körde på som att jag var en fitnessbrud som aldrig gjort annat än träna, vilket jag fått känna av ganska hårt under eftermiddan. Just nu äre som värst, när jag skulle upp från sängen kunde jag knappt ta mig upp haha. Känns just nu som att detdär var årets första och sista träningspass? Haha näe. Vill man vara fin, får man lida pin, vare va? Nu ska jag försöka sova bort min smärta, godnatt.

i´m sorry, but..u made me do this

Jag lämnade theo på dagis för en stund sen. Nu ska jag duscha och sen fara vidare till arbetsförmedlingen och lämna in mina slutbetyg. Det kan ju som vara bra att dom har papper på att jag är färdig undersköterska också, så att dom inte bara tror att det är tomma ord. Igår var i princip den enda dagen jag tog bussen till stan, och självklart började alla bussar strejka då haha. Så mycket min tur. Nu ska jag ta en dusch, dricka kaffe o sen dra vidare emot stan. Idag, lägger jag mitt liv i min bils händer istället för ultras. Vet inte om jag borde tro så mycket mer på min bil med tanke på att den väljer att strejka den också ibland, men...

And then I asked myself

Varför händer det mig? När jag började köra från jobbet fick jag en dålig magkänsla, men jag ignorerade den och gasade vidare. Påväg uppför en liten backe (typ 3 meter lång) kände jag hur bilen började köra saktare och saktare, och ju mer jag gasade, ju saktare började den köra. Det enda jag tänkte just då var "inte nu" och innan mina tankar han längre, stannade bilen. Så där stod jag och min bil, mitt i en kurva av vägen, just ovanför en uppförsbacke och blockerade vägen. Jag mer förvirrad än vanligt efter nattpasset, och min bil som inte ville köra nånstans. En snäll kille såg väl hur frustrerad jag verkade då jag blinkade med mina varingslampor. Snäll som han var (klockan kvart över sju på morgonen i snöstormen) hoppade han ut och hjälpte mig att putta bilen. Efter 1 minut stannade en til människal, och efter ytterligare en stund stannade en till bil och frågade om vi behövde hjälp. Där stod jag alltså med typ halva kvarterest grannar och försökte putta. Efter vi puttat den åt sidan, försökte jag starta den igen efter en stund, och den gick igång. Killen som hade hjälp mig sa "Alltså du, det ryker svart rök från din bil!". Mitt svar på det var "ja men det är lungt, den brukar göra så ibland! " samtidigt som jag tackade för hjälpen, gasade vidare fort som fan, med rädslan om att bilen skulle stanna igen. Om jag tog mig hem? Ja..med nöd och näppe! Om bilen startar igen, återstår att se.

Håller på att testa en ny grej

Just nu sitter jag på jobbet.Har försökt skriva ut en kul grej till mina arbetskollegor men skrivaren sviker mig och blinkar rött. Ska snart göra ett nytt försök. På tal om nytt, håller jag just nu på att testa en ny grej som min kusin gav mig, nämligen ricinolja som sägs göra att håret växer snabbare. Med tanke på att det är väldigt lite att göra på jobbet just nu, tog jag tillfället i akt och smörjde in presenten jag fått i håret för att se om den kan göra underverk. Jag har just nu haft i oljan 30 minuter, ska ge den 30 till och sen skölja ur den. Hoppas på underverk om några veckor, det sägs ju att den kan göra det iallafall. Nedräkningen börjar, nu.

Seriöst

Jag har jag gjort med min blogg? Jag klickade runt så mycket och testade så många olika malldesigner att jag inte har någon aning om vart jag har klickat eller vart jag gick in för att få bloggen som den är nu. Hur ska jag rätta till dethär, nudå? Tur att jag sitter på jobbet och jobbar natt. Jag har ju trotts allt ganska många timmar kvar och försöka åtgärda problemet. Nu ska jag hämta en kopp kaffe, och sen försöka åtgärda dethär. Det kommer bli en lång natt..I can feel it.

Things go wrong so that you appreciate them when they´re right

I believe that everything happens for a reason.
People change so that you can learn to let go.
Things go wrong so that you appreciate them when they're right.
You believe lies so you eventually learn to trust no one but yourself,
and sometimes good things fall apart so better things can fall together.

Nytt år, nya möjligheter. Nya möjligheter, nytt år

Tvåtusenelva har passerat, idag är det  2012. Året 2011 har verkligen varit ett lärorikt år för mig. Jag har lärt mig mycket både om mig själv och av andra. Jag har träffat många olika människor. Vissa har passerat ur mitt liv lika fort som dom kom in, andra finns fortfarande kvar. Vissa har jag tappat kontakten med, andra har jag byggt upp en starkare vänskap med. Jag är glad att jag har fått uppleva de saker som jag har fått göra och spenderat mina dagar tillsammans med dom jag älskar och bryr mig om, och visevärsa. Min son börjar bli äldre, och för varje dag som går, tycker jag att det är galet hur snabbt han växer och hur stor han blivit. Jag känner att tvåtusentolv kommer att bli ett oslagbart år, på många olika sätt. Jag är så tacksam, för att jag har de människor runt omkring mig som jag vet alltid kommer finnas där oavsätt väder.  Det är nu det gäller, tvåtusentolv.