Det är stort

Funderar ibland på hur fort tiden har gått. Nu står jag här med en son på fyra år. Någonting som jag aldrig i min vildaste fantasi ens skulle kunna drömma om att jag skulle ha då jag skulle fylla 22. Det är stort hur man kan känna sån obeskrivlig kärlek, och hur en sånhär liten människa kan få en att känna så stor kärlek. Det är han som gör att jag fortsätter kämpa dom dagar jag egentligen är trött. Theo är glöden i mitt liv. Vår resa på tu man hand har bestått av både upp och nedförsbackar, men trotts uppförsbackar har jag alltid fortsatt att kämpa, för oss. Jag vill att vi ska få det bättre än bra. Det är ingen annan än jag som kan kämpa för oss, och det kommer jag alltid att göra. Forever by your side!!!!

I can see your true color

.....shining through.

Varför handlar jag utan att tänka?

Okej...Nu är det såhär, att jag har inpulsklickat in mig på halebops hemsida och skaffat abonemang, dethär var en av ett få antal saker som jag lovat mig själv att aldrig någonsin göra sen jag blev pålurd ett som lät så jävla grymt (gratis telefon, ringa gratis..gratis..gratis...sen slutade jag lyssna på vad snubben sa...hehe) för något år sen. Sen den dagen lovade jag mig själv att aldrig skaffa abonemang i hela mitt liv. Men impulsiv som jag är, satt jag och klickade runt, tyckte att det lät as bra, och taggade upp mig själv. Direkt jag hade bundit upp mig i 24 månader och skickat iväg min beställning kände jag att jag borde ha tänkt en gång extra innan jag gjorde beställlningen. Min umpulsivitet kommer antingen sluta med att jag gjort mitt livs bästa, eller värsta val. På tal om värsta, ska jag alltid ha det värsta, och beställde därför halebop rubbet. Klart jag ska ha rubbet av allting liksom. Ajaaa...Only time can tell hur dethär kommer sluta.....

Utvilad istället föt utmattad

Som ni redan vet gillar jag inte att göra ingenting. Jag blir mer stressad av att göra ingenting istället för att vara igång och göra flera saker samtidigt, det är bara så jag är. Jag blir stressad av att sitta still. För någon dag sen kände jag att min breaking point var nära, because everybody got a breaking point right??? Såååå igår bestämde jag mig för att ha en me myself and I dag! Den dagen var verkligen nyttig för mig, det var  någonting jag kände att jag behövde. Jag måste lära mig att jag inte behöver vara anträffbar 24/7, och att jag inte alltid behöver svara i telefonen. Ibland behöver man egentid, igår hade jag min egendag!!! Nu är jag tillbaks igen, glad(gladare än vanligt) och utvilad!!! What a feeeeling.....Hade glömt bort hur det var att vara utvilad.

Meddelandet gjorde min dag

Känner verkligen att jag behöver en break, är inte van att ha 6 dagar ledigt på en hel månad och jag är sämst på att vila, känner att ovilandet börjar komma ikapp mig nu. Svårt när jag vill hinna med allt jag inte hinner med när jag är på jobbet. Överdrivet känslig idag. Jag lyssnade nyss på ett röstmeddelande som mami pratade in till mig. Fina mami!!!! meddelandet gjorde min dag.

"Du är så stark mamma & fin emot theo.
Tvivla aldrig på dig själv!!!
Jag älskar dig/Mamma"

Läser av mig

Jag kom hem från jobbet för en liten stund sen och möttes av pappa som stod parkerad utanför. Han sa att han trodde att jag behövde lite pengar, så där hade han suttit på min parkering och filosoferat en timme för att lämna 400 kr till mig. Det är så skönt med föräldrar. Man behöver inte ens förklara eller berätta hur man mår, dom ser det direkt. Idag såg pappa att jag var trött och nämde det innan jag själv hade känt efter hur trött jag egentligen var. Mina föräldrar är så. Dom läser av mig och märker om jag är irriterad, sur, ledsen eller något, bara genom och titta på mig. Jag har precis diskat, och nu ska jag dammsuga innan jag somnar. Känner att mina duracellkaninsbatterier behöver laddas upp, dom har gått på högvarv på senaste tiden. But I just keep going and going and going, anyway!!

En elektrisk flugdödare

Sitter på jobbet och stirrar på klockan.Vi har införskaffat oss en elektrisk flungdödare som ska ge flugorna som stör en, en elektrisk stöt. Idag jagade jag runt flugorna i personalrummet, i hopp om att ge dom irriterande flyfäna en stöt, men tyvärr så lyckades jag inte. Eller, jag lyckades smälla till dom med den, men dom dog inte. Jag försökte ett xxxxx antal gånger och tänkte att jag kanske gjorde felträffar på flugorna och att man skulle slå från en annan vilkel(?) Då det fortfarande inte funkade blev jag irriterad och började fundera på om jag skulle ringa till obs och reklamera den elektriska flugdödaren och säga att den inte funkade, innan jag insåg att batterierna var slut. Heheee...Nu har jag bytt batterier och den funkar igen. Jag har spenderat dom senaste dagarna på jobbet. Igår drog jag och tjejerna till göteborgs och fikade och spelade yatzy, jag som alltid brukar vinna förlorade igår och kvällen var förstöd, haha. Jag har cirka en timme kvar av denhär jobbdagen och ikvälllll blir det lördagsmys med grönsaker och dipp med bästa emma, för att sedan gå hem, decka... och hoppa i jobbskorna imorgon igen. Hard work pays off!!!! Ser fram emot lönen, och slutet av månaden då världens bästa theo kommer hem. Då ska vi mysa 24/7 och ta igen all missad tid tillsammans. Det är jobbigt och prata med honom då jag inte kan hämta hem honom, och det blir ännu jobbigare då han säger att han saknar mig. Påminner honom varje dag att han är bäst i världen och att jag älskar honom, men det vet han redan. Snart är han hemma igen!!!!!!

jag älskar dig, mer än vad ord kan förklara,
jag längtar efter dig, min fina underbara!!!

I´m lovin ittttttttt

Känner mig typ såhär för tillfället

Hjärnan håller på o sprängas, tankarna på högvarv, min hals är uppsvullen och hjärtat och hjärnan har inte den minsta tanke på att sammarbeta. Jag sitter på jobbet och stirrar på klockan och väntar på att den ska gå fortare. Jag har inte tid att bli sjuk nu, kan inte vill inte får inte bli sjuk. Har så många jobbpass framför mig, dom sista x antal passen innan jag hoppar av sommarschemat. Vill egentligen bara ta en alvedon, halsa 1000 koppar te, och krypa under täcket, sova och sova ännu mer, men...har saker jag måste fixa. Idag behöver jag en extra uppsättning av mig själv igen.

Om jag har lagt ner bloggandet?

Aldrig. Har bara 3439453 saker att göra och jag har fixat typ två om dom. Ligger lite efter för att jag har softat för mycket... och uträttat för lite. Just nu sitter jag o dricker te på balkongen, tror att jag håller på att bli sjuk. Jag får inte bli sjuk, har inte inte inte tid att vara sjuk nu. Imorgon ska jag hoppa i jobbskorna igen. Skönt att det var sol idag då jag var ledig. Igår drog vi ut på rex, men det sög stenhårt och man var tvungen att hoppsparka sig fram genom alla människor och fick andnöd för att det knappt fanns nån luft för att det var så mycket folk. Vid halv ett drog vi förbi mc donalds och promenerade sedan hem till teg, drack te, skrattattackade för oss själva, och somnade ihop. Jag ochh min kusin i ett nötskal. Ärligt, aldrig rex igen. Nu ska jag hälsa på farmor, har skuldkänslor att jag inte varit där på några dagar. Saknar min theo också.. Vill gasa iväg och hämta hem honom nu, men med tanke på att mitt schema har så långa pass kommer han inte kunna komma hem på ett tag till. Ständigt ett krigande med jobb och hur jag ska kunna matcha ihop att ha theo. Really hate it. Jag hoppas hoppas hoppas att hösten kommer erbjuda någonting bra. Har knappt spenderat någon tid med theo, utan spenderat min tid på jobbet. Det är så tomt hemma utan honom, så mina steg typ ekar. Pallar knappt vara hemma för att det är så tomt. Men snart.. snart åker vi på mini semester!!! Jag och min Theo.

Situationen e så sjuk

För trött för o skriva

Överdrivet trött. Att köra bil flera timmar och promenera omkring gör en verkligen trött i både huvet och kroppen. Tur att jag hade med mig mina skivor så jag kunde pumpa efter vägen, annars hade jag garanterat somnat så trött som jag var då jag körde hem. Har spenderat dagen i åsele och kom just innanför dörren. En arbetskollega som också var där hade turen att vinna en fet chockladkaka!!!! Själv fick bilen slut bensin (just så vi missade sean banan). Senare när vi lugnat ner oss för att vi missat seans uppträdande, gick vi omkring på marknaden och taggade upp oss för att vi skulle köpa en färsk munk med kaffe i slutet av dagen. Men jag tror att domdär "färska munnkarna" var sen dagen innan förrgår. Har aldrig käkat en så torr munk i hela mitt liv. Den var så torr, så vi fick skölja ner den med kaffe. Och när vi ändå nämner kaffet, tror jag det hade stått på lika länge som den torra munken Inhandlade lite saker till Theo, och några småsaker till mig. Nu blir det sängen. Måste hinna med sömntåget, inte ofta jag hinner hoppa på innan dom redan gått. Det har varit en bra dag, förrutom att vi missade sean och fick uppleva världens torraste munk.

I´m gonna make my dreams come true

Äntligen. Har kommit till en punkt i livet då jag känner att jag måste satsa på mig själv till 110 procent. Jag har ansvaret för hur jag vill att min och min sons framtid ska se ut, ingen annan än jag. Jag ska fixa saker som jag låtit bli att fixa förlänge, för det är ingen annan människa som kan göra det åt mig. Man måste ta det man vill ha, och det är exakt vad jag kommer göra. Har ringt ett x antal samtal idag, nu är jag på G igen!!! Den enda som står ivägen för ens egna drömmar och mål, är oftast sin egen inställning till någonting. Likaså som jag satsade på mig själv när jag gick ut skolan med ett antal VG & MVG i höstas, ska jag satsa på att klättra uppåt i min livsstege, för min och Theos skull. Efter hösten kände jag att jag inte hade orken till att fortsätta plugga, för jag hade gett gasen i botten hela hösten med jobb, skola, och få ihop allt och ingenting. Nu är det dags att lägga gasen i botten igen.

I´m gonna make my dreams come true...No joke.

Dethär med dygnsrytm

Dethär med dygnsrytm är ju och har aldrig direkt varit min starka sida. Efter mina fem nattpass är jag ju som omställd på att vara vaken på natten och sova på dagen, och att vrida tillbaka dygnet efter fem nätter för att hoppa i jobbskorna klockan sju på morgonen dagen efter är ju inte direkt lätt. Jag låg och vred och vände på mig, stressade upp mig ju mer klockan tickade emot att jag skulle upp, vilken resulterade i att jag i princip somnade då det var dags att stiga upp. Nu sitter jag på jobbet, känner mig förvånansvärt pigg, men jag antar att trötthetschocken kommer komma senare under dagen. Bästa arbetskollegan hade gjort kaffe till mig på morgonen, han antog väl att jag skulle vara lite segstartad såhär på morgonen. Tänkte bara slänga in ett inlägg, och meddela att jag lever efter dom fem nattpassen. Nu, kaffe.

I made it

I made it, I´m done. 5 nätter är avklarade och om 50 minuter hoppar jag ur jobbskorna och är ledig i en dag. Sen tillbaks på jobbbanan igen. Det känns som att jag har sovitt bort dom senaste dagarna i mitt liv. Varit vaken då normala människor ligger och sover, och legat och sovit medans normala människor varit vaken. Jag hade så tråkigt så jag satte mig på jobbstolen, ni vet en såndär snurrstol..och snurrade? Jag med min trötta hjärna missbedömde såklart avstånedet mellan väggen och stolen, och första varvet jag tänkte snurra snurrade jag rakt in i väggen och slog foten. Olugn tjej? Som sagt, jag blir stressad av att inte göra någonting alls. Egentligen har jag ingenting speciellt och skriva, mer än att jag sitter och gäspar o är trött. Jag har införskaffat mig en frågebox på höger...eller blire vänster? Nej jag tror det är höger sida. Det var värsta projektet att få dit dendär boxen, en jävla massa instuktioner, koder hit och dit, inklistring här och där, innan jag fick dit boxen, så nu hoppas jag att ni tar er tid att komentera mera. Förrut hade jag ingen aning om hur man svarade, vilket resulterade i att jag inte svarade alls, men som sagt, nu har jag läget under kontroll. Nu, sista koppen kaffe för att hålla mig vaken den sista stunden and then....sleepmode! Whop whoooop. 

Lyckorus påväg till jobbet

Är det bara jag som får lyckorus från ingenstans? Dom dyker upp dom skummaste tiderna också, som idag när jag gasade iväg till jobbet, höjde jag musiken till max, sjöng med för fullt, och plötsligt kände jag hur jag fick världens lyckorus. Ni vet sånt lyckorus så gör att alla hårstrån på kroppen reser sig och man får rysningar? Lyckoruset kom från ingenstans och just då, kände jag mig som king/queen on the road när jag satt bakom ratten och befinnde mig i mitt lyckorus! Jag kom på mig själv sitta och le åt alla billister som körde förbi mig medans jag befann mig i mitt lyckotillstånd. Jag vet inte om det beror på alla mina jobbnätter, eller för mycket kaffe, men det var en grym känsla!!! Sista natten nu, och sen är jag ledig en dag. På min lediga dag ska jag njuta av ledigheten. Parapapapa....lets do this now!!!

Följ det svarta sträcket

Följ det svarta sträcket sa min kompis till mig. Ja, nu undrar ni ju säkert hur det ska gå? Jag har 1 timme kvar av mitt nattarbetspass, och nu efter ett 10 timmars långt nattarbetspas ska jag ta fram mina kart-talanger och gasa iväg vägen längst där det svarta sträcket går.. Kart-talangerna har jag lagt på hyllan sen högstadiet, då jag och två till skulle orientera oss fram i till olika stationer i carlshöjdsskogen under vår gympalektion. Innan lektionen var slut hade vi hunnit med att fastna med skorna i gyttjemark, hållt i kartan olika håll, inte hittat någon kontrolll, virrat ner oss imaxi-skogen, och varit borta så länge så att vår gymnastiklärare just var påväg att gå ut i skogen för att hitta oss (hela vår klass var klara och gymnastiklektionen var slut för längesen...hehe) Jag önksar mig själv lycka till att följa det svarta sträcket. Nu kaffe, för att hålla mig vaken dom sista timmarna innan jag hoppar på sömntåget.

Vart går gränsen

Nu såhär på nattkvisten börjar tankeverksamheten som vanligt tänka mer än vanligt. Många personer i min omgivning är väldigt glada och sociala mot människor, det bara är så dom är som personer. Dom har lätt för att kommunicera med människor och är väldigt utåtriktade och glada. Det är lätt att man ses som flörtig då man är en glad och social person, och då undrar jag. Vart går gränsen mellan glad och social, och flörtig? Ses alla glada och sociala människor som flörtiga, eller är det endast vissa? Kan man idag inte vara en glad och social person, utan att framstå som en flörtig människa?

Pratade nyss med en nattugglekompis

Fjärde natten av fem nu och jag känner att jag kommit in i nattugglelivet på riktigt! Jag har lärt mig att faktiskt sova på dagen och vara vaken på natten, någonting som jag förrut hade svårt för och som resulterade i att jag var vaken alldellres för många timmar och sov för få, blev en zombie vid fyra och ville gå. Jag pratade nyss med en nattugglekompis som också jobbar natt. Vi båda flummade på, på varsin sida av luren..pratade om allt och ingenting, och sen blev det tyst. Plötsligt från ingenstans började hon nynna på låten "I just dont know what to do, with myself..." och jag dog av skratt. Nä, ibland vet man fan inte vad man ska ta sig till med sig själv alltså, haha! Så klockrent. Trampade nyss ihjäl en hästmyra lika stor som en häst typ...Ok, där överdrev jag. Men stor som satan. Det riktigt knakade under min sko då jag stampade på den. Klockan är nu tjugo i tre och jag funderar på att äta upp mina ägg som jag precis har kokat. Sen, kaffe..min enda trogna vän inatt, förrutom min nattugglekompis.

Att känna någon men endå inte

Har ni någon gång upplevt att ni känner någon, fast i själva verket inte gör det? Är det inte konstigt hur man kan skapa sig en uppfattning om någon människa som man personligen inte känner? Och när man väl lär känna personen, är den raka motsatsen jämfört med bilden som man själv byggt upp. Här på min blogg tillexempel, har jag ingen aning om vilka det är som läser. Men ni som läser´och inte känner mig personligen, har förmodligen bildat er en uppfattning om mig, genom min på min blogg. Ibland sitter jag och funderar över vilka det är som klickar sig in på min blogg, hur många jag känner personligen, och hur många det är som jag faktiskt inte har någon aning om vilka dom är. Jag har förmodligen inte den blekaste aning om vilka mina läsare är, men är det inte konstigt endå hur man kan skapa sig en bild av en person, genom tillexempel en blogg. Hur kommer det sig att så många människor kan ha en uppfattning om människor, utan att egentligen känna dom? Och hur kommer det sig att människor kan ha en åsikt om ens liv, utan att dom känner en? Har ni någonsin funderat över det? Hur många människor man har åsikter om som man personligen känner väl, och många människor som man inte känner personligen.. men endå har en åsikt om?

Hallå där alla nattugglor

Är ni vakna? Ibland när jag jobbar natt känns det som att jag är den enda människan... på hela jorden. Så tyst, så lungt, så stilla, bara jag. Visst att det är skönt när det är tyst ibland, men när det är så tyst att man undrar om man är den enda människan på jorden är det ju för tyst. Sen jag kom till jobbet har jag hunnit äta middag, dricka ett x antal koppar kaffe, blivit myggbiten, kollat på sex and the city och impulsbakat en kladdkaka. Hoppas att min natt fortsätter i lugn takt. Det enda stojjiga momentet i dethär huset för tillfället är ju jag själv. Olugnare människa är svårt att hitta alltså. Bara jag som blir stressad av att inte göra någonting?

Everytime you subtract negative

Jag sov som törnrosa

Imorse när jag hoppade att nattpasset kände jag mig mer död än levande. Mina ögon var rödsprängda och det enda jag kunde tänka på var min säng. När jag gasade från jobbet kände jag att jag det var bilen som körde och inte jag. Är huvet dumt får kroppen lida, och även om jag är en duracellkanin tar även mina batterier slut ibland. Jag bestämde mig för att fara till min stora trygghet, farmor. Jag gasade dit, drack en kopp varm chocklad och deckade som törnrosa,  fram tills klockan sju ikväll. Dom sömntimmarna är länge för att vara jag. Jag har aldrig känt mig så utvilad som jag gör just nu, och nu äre dags för nattpass nummer tre. Duracellkaninen har laddat upp både kaffebryggaren och sina sömntimmar, och nu, nu är jag redo.

Känner mig som en zombie

Okej att jag är nattmänniska och diggar att vara uppe på natten, men just nu för tillfället sitter jag och stirrar rakt fram och det enda som snurrar runt i min hjärna (och det enda jag kan tänka på är....sängen. Min hjärna skriker efter min säng. Mitt huvud saknar min kudde. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter min säng och jag önskar för tillfället att jag hade en säng parkerad här utanför. Tror aldrig i mitt liv att jag har längtat så mycket efter sängen som jag gör, just nu. Längtar så mycket att jag vill lägga mig i fosterställing över kontorsstolen och gråta typ, liiiiite övertrött tjej? Japp. Det känns som att jag kommer lägga mig och sova i en vecka. Ser bilden framför mig hur jag hoppar och göra magplask i sängen och aldrig mer kliver upp därifrån. Pladaskkkk med huvet rakt ner på kudden!!! Hejja mig själv hejja mig själv, två avklarade nätter..Några kvar. Är sämst på att ställa om dygnet och sova då jag behöver, idag kommer det inte vara något problem. Godnatt folket.

Skillnad på själv & självständig

Har ni tänkt på vilken stor skillnad det är på att vara själv och på att vara självständig? Jag är van att vara det ena men inte det andra, medans andra är vana att vara det andra och inte det ena. Jag har aldrig tidigare tänkt på vilken stor skillnad det faktiskt är mellan själv och självständig. Har på senaste tiden funderat riktigt mycket över skillnaden, ickeskillnaden och kommit fram till en hel del. Det är bra att ha tänkarkvällar för sig själv ibland. Jag brukar i princip aldrig ha det, stormar alltid omkring från den ena platsen till den andra, det första jobbet till det tredje, and so on. Men när jag väl har mina tänkarkvällar kommer jag fram till saker som jag aldrig tidigare ens funderat över. Jag har tillexempel kommit fram till att jag faktiskt älskar mina tänkarkvällar. Det är då jag kommer fram till saker som är viktiga, mål jag vill uppnå, och situationer jag helst vill slippa i framtiden. Det är då jag tar mig tid att tänka och för en stund lämna vardagsbubblans stressmoment. Det är rätt nyttigt faktiskt....

Så många ensamma

I en vardag full av fullproppade dagar är man fullt uppe i sin egna livsbubbla och tänker inte så mycket på världen runt omkring, fram tills man hamnar i en situation som får en att tänka "outsidethebox" Jag har alltid vetat att jag velat hjälpa människor som har det svårt och jag har alltid trott att jag är superwoman som kan hjälpa alla. Jag har ofta önskat att jag kan ta alla människor som mår dåligt under armen och hjälpa dom till en ljusare framtid. Verkligen fungerar ju inte riktigt så, och om jag ska tänka realistiskt så kommer inte allihopa få plats hemma hos mig heller. Jag vet att det är otroligt många människor där ute, som känner sig ensamma, bortglömda, och inte känner någon livsglöd överhuvud taget. Efter mycket övervägande och beslut hit och dit, kommer jag att bli kontaktperson åt någon. Jag kan inte hjälpa alla människor, men jag kan börja med att hjälpa någon. Det är med glädje i rösten jag säger att jag ska bli kontaktperson, och jag hoppas att jag kan hjälpa personen där ute att se ljuset i mörkret.

Because everybody dies
But not everybody lives

Någon som man brukade känna

Några människor kommer in i ens liv under en längre tid, andra människor kommer in och lämnar spår för resten av ens liv. Personer som man alltid trodde skulle finnas i ens liv försvinner, och människor som man aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna tro att man skulle få något minne överhuvudtaget med, blir personer som man föralltid kommer minnas. Man kan förlora människor under vägen, som senare kommer tillbaka i ens liv, och när dom kommer tillbaka känns allting som första gången man sågs. Det är sjukt detdär. Hur en person som man delat så många minnen med, plötsligt kan kännas som en främling. Och hur någon som man delat allt med, endast bli någon som man brukade känna...Feel me? 

När muren en gång rasat

När man väljer att öppna sig för en person och berätta personliga saker, blir man automatiskt sårbar. Om man är två om att dela någon av ens djupaste hemligheter, är man inte längre ensam om att veta. Jag har svårt att släppa in människor på djupet. När muren man under en lång tid byggt upp blivit raserad av någon andlening, blir man extra försiktig. Om muren en gång rasat, ställer man sig frågan om man vågar bygga upp den, med risk för att den faller igen. För att vinna måste man satsa, men frågan är hur mycket man är beredd att satsa för att vinna. Det går inte att bygga upp muren som rasat på en dag, ibland kan det ta flera år. Men när man är klar är muren starkare och stabilare än första gången den rasade, och då blir man extra försiktig för att den ska falla. Frågan som dyker upp igen blir då, hur mycket är jag beredd att satsa för att vinna, eller vågar jag överhuvudtaget satsa..igen?

The first woman

The first woman a little boy
falls in love with is... his mom

Oavslutade kapitel

När man kommer till en punkt i livet då man känner att det är dags att vända blad och fortsätta på ett nytt kapitel i livet, är det viktigt att skriva ett avslut på kapitlen man skrivit fram tills då man bestämmer sig för att påbörja ett nytt. Att ha oavslutade kapitel i sitt liv påverkar en själv omedvetet ibland medvetet. Man kommer aldrig riktigt kunna gå vidare om man inte gjort ett riktigt avslut och satt punkt. Det är nu jag kommer avsluta kapitel i mitt liv, vända blad och ta ett steg ut i det oskrivna. 

Det finns en person

Eller, det finns några personer. Men idag ska jag framhäva en av dessa.. som alltid får mig att le, skratta, och ibland skratta hysteriskt åt ingenting i flera minuter. En person som jag känner är som min andra halva (fast mindre förvirrad). Vi är varandras psykologer då det behövs, och varandras näsdukar när vi är ledsna. Hon blir galen på mig då jag slänger bomullstussar i hennes toalett så det nästan blir stopp, och hon blir galen då jag glömmer att sätta på locket på hennes mjukkräm så den nästan torkar. Det är dom stunderna hennes hat-kärlek kommer fram till mig, men hatet går snabbt över till kärlek och skratt. Hon blir galen på förvirringstillstånden jag ibland befinner mig i, men hon är van vid det och har helt enkelt varit tvungen att acceptera läget. Ibland är jag så förvirrad att hon frågar om jag finns på riktigt (hon frågade mig senast inatt då vi skulle sova ihop) Hon är den som ser hur jag mår, genom att iakta mig i några sekunder. Det jag vill komma fram till i detta inlägg som nu kommer bli långt (och som skulle kunna bli 5439849389859 sidor längre) är att jag är så tacksam att vi har den relation vi har, jag är så tacksam för att du finns i mitt liv. Månen i mörkret, solen på dagen, lampan i fönstret! Jag älskar dig, bästa kusinen!

If you want to be happy, be

 Just because I laugh a lot, doesn’t mean my life is easy.
Just because I have a smile on my face every day,
doesn’t mean that something is not bothering me.
I just choose and not dwell on all the negatives in my life.
Every new moment gives me the chance to renew anew.
I choose to be happy.

Som en duracellkanin?

Hade en djup diskussion om livet och allt vad livet innebär med en jobbkollega för någon dag sedan. Vi kom fram till en hel del saker faktiskt, saker som man inte direkt tänker på i vanliga fall. Varför man är som man är, gör som man gör, blev som man blev, ja ni fattar. Jag blev såklart superinsatt av vårt djupa diskussionsämne och började tänka hur mycket som helst. Senare när jag kom hem började rensa fram min psykologibok som jag lagt på hyllan då jag blev klar med min utbildning, och började läsa igen. Han sa mycket smarta och djupa saker. En av dom lite mer odjupa sakerna var blandannat att jag är som en duracellkanin? Och ja, han kanske har rätt. Jag kanske är en duracellkanin. När jag väl sätter igång med någonting kör jag och kör och kör. Har aldrig ett projekt för mig utan det är alltid 2 eller 3, samtidigt. Alltid överspeedad med tankeverksamheten på 343434 varv per sekund.. Men ja gillar att vara så, och jag kommer att fortsätta vara så, så länge jag tycker att det är kul och mår bra av det.

"I dont stop when I´m tierd,

I stop when I´m done."