Två blondiner, tre barn, med två färgburkar som skulle färga håret blondare än vad det redan var, trodde vi. Vi trodde det, innan vi insåg att det blev översvämning på toalettgolvet då vi drog ut badkarsproppen. Såklart tänkte vi fixa det, men lyckades inte. När vi hade tryckt, slitit, dragit, svurit, och dampat på badkarskanten i cirka femton minuter gav vi upp. Ja, dom två blondinerna gav upp, och ringde jour-numret till bostaden. Bostads-samtalet börajde inte bra, då jag möttes av: hus 1** finns tyvärr inte med i vårt system. Är du säker att du hyr av bostaden? Är du säker att du bor på det numret?....Jag var tvungen att tänka till två sekunder, innan jag snabbt svarade: Ja, med tanke på att jag bor i hus 1** så är det ju riktigt konstigt om det står att det inte finns något sånt hus.Jag bor ju här, och det finns! Efter ett förvirrat samtal med bortglömda hus (såklart mitt) så knackade det 30 minuter senare på dörren. Där stod en securitasvakt med hanskar och alla möjliga verktyg, och trodde att vi hade fått stopp i toaletten. Tydligen var det felmeddelat av tjejen som skulle meddela securitas snubben vad han skulle göra. Han kollade på oss, samtidigt som jag började förklara hur vi hade försökt trycka, rycka och banka låss badkarskanten för att fixa det själva, utan att lyckas. Han verkade inte så intresserad av min historia, stampade in i badrummet, och ryckte till badkarskanten, fixade loss den, fixade stoppet, och fixade sig själv ut från vår lägenhet fortare än vad han kom in! Jag tackade honom och sa att han räddade vår kväll, och att vi nu kunde ta fram våra blonderingsburkar och börja färga, han nickade med ett leende på läpparna och sa varsågod för hjälpen. Tänk vad tur att det finns jour-nummer som sånna som mig kan ringa, som alltid ställer upp när man ställt till det.
