Min karaktär?

.......jag tappa den för längesen.

Because that´s just who she is

 

Everyday she walks with a smile,
Because that´s just who she is:
The girl.... who never, ever will stop smiling.

Hiiiiigh on life

Ibland har man dagar som man är överdrivet glad, utan att veta varför. Idag har vi har köpt fiskar. Idag blev det inte en fisk... efter en lång tid fick vi med oss fyra påsar fisk hem. Nu snackar vi inte ätbar lax, nu snackar vi akvariefiskar. Jag har även googlat och läst fram om fiskar, och under min fisk-googling så kom jag in på en lag. En fisk lag. WTF? Jag hade ingen aning om att fiskar har en lag med paragrafer och grejer. Man lär sig något nytt varje dag! Innan hemgång med fiskpåsarna frågade jag ut fiskförsäljaren så att domhär fiskarna ska få en trygg och stabil vardag.Den förra fisken kunde leva upp till 40 år, efter han hamnade hos oss levde han....inte direkt 40 år. Nu när jag kan allt om fiskar och dess paragrafer, ska domhär hänga med oss 40 år plus lite till.

Ensam på jorden

Ok...Nu börjar jag fundera igen. Det är tyst runt omrking mig. Det enda som hörs är mina knapptryck. Ingen är inne på facebook. Ingen är vaken. Ingen är här, ingen är där (tittar mig omrking) bara jag. Är jag ensam på jorden, eller? Att jobba natt är lungt så länge det är lungt, men jag diggar inte när det är såhär tyst. Jag vill ha liv och rörelse, fläkt och storm, folk som pratar och promenerar omkring, folk som socialiserar sig med mig. Jag är en nattmänniska, men jag vill inte va den enda nattmänniskan på jorden. Nästa gång jag jobbar natt ska jag tvinga någon kompis att ha uppesittarkväll med mig. För tillfället vill jag ringa min kontaktlista, storma in i folks lägenheter, rycka upp dom ur sängen och säga åt befolkningen att vakna, heeeeh..Det belv så tyst att jag gick ut till bilen, hämtade mina bilmattor, gick med dom till duschen och började duscha/tvätta av dom. Nu blänker dom, så koncenterad som jag var då jag bar omkring och såpade in dom med såpa. Känner mig trött, överdrivet trött. Exakt just nu i denna stund, längtar jag hem. Hem till min nybäddade säng. Hem till mig. Men snart, om 1 timme och 20 minuter + lite till...får jag gasa iväg hemåt.

Hittade nyss min telefon...i kylen

Hejjjj o hallååå...Jag börjar känna mig snurrigare och tröttare än vanligt vid denhär tiden brukar jag inte känna mig såhär förvirrad. Tror att jag ätit för lite idag, så för tillfället håller jag på att  trycka i mig nötter. Jag gick nyss omkring på jobbet, sjukt förvirrad och filosoferade för mig själv då jag fick känslan av att jag saknade någonting. Detta någonting, var min telefon. Jag ställde mig rakt upp o ner (inte bokstavligen, men nästan) i tvrummet och började lytfa runt soffkuddarna i hela soffan. Ingen telefon där...ingen telefondär. Jag fick småpanik och funderade vart jag hade kunnat förvirrat bort telefonen, då jag i samma ögonblick tänkte för mig själv "den kan ju inte ha gått långt bort, med tanke på att den inte har några ben....hehe" Då jag flyttat runt soffkuddarna och flyttat tillbaks dom igen, sa min magkänsla åt mig att gå till kylen. Jag vet inte om det var för att jag var hungrig, men den sa åt mig att gå raka vägen dit och öppna kylskåpet, och woala...Där låg den, högst upp på hyllan brevid det röda mjölkpaketet, iskall och felplacerad. Nu har jag den, brevid mig..och undrar hur i hela fridens namn jag kunde lägga den i kylskåpet, en sak är säker..jag ska aldrig glömma den i kylskåpet igen. Nu blir det kaffe, för o få lite hjärnceller att vakna till liv. Fem timmar kvar av nattpasset, sen får jag fara hem till min sköna, varma, och efterlängtade säng! Borta bra, men hemma bäst. Det är bästa och sannaste ordspråket. Finns ingenting som är så hemma, som hemma.

Den är gammal

Den är gammal, men den är bra. Jag såg den för ett tag sen, men ikväll bestämde jag mig för att se den igen. Íbland får man tårar för att man blir glad, ibland för att man blir rörd.Om ni har lite och göra och inte sett den, en regnig höstkväll i höst, är nycklen till frihet ett grymt filmtips!

Äkta kärlek dör aldrig ut

I väntans tider

Ni vet ibland, när man väntar på någonting tycker man att tiden går sakta? Den går så sakta att man helst av allt skulle vilja kunna vrida fram tiden så att den går snabbare. Jag hatar verkligen att vänta. Mitt tålamod i väntans tider är inte det längsta. Ärligt talat så har jag inget tålamod alls, vissa stunder. Ni vet känslan när man tar upp sin mobiltelefon för att för tjugofjärde gången, stirra på skärmen och intala sig själv att man kanske har fått svar fast man förmodligen inte har sett eller hört det (fast man sitter med telefonen på ljudet två centimeter från en). Den är den väntanstid jag pratar om. Jag tror att jag har gjort så tjugofyra gånger, gånger 3 dom senaste timmarna. Nu ska jag dumpa min telefon, kasta den genom fönstret, genom glaset, springa ut och hoppa på den.....Nej, det ska jag inte alls. Jag ska lägga telefonen i laddaren, stänga av ljudet, och sätta mig och läsa en bok, jobba vidare, och känna lugnet. Yes!!

If I was a...fish

Idag gasade jag omkring på ersbodas gator i jakt på en fisk. Jag kom till affären, ställde mig och plingade på djurmagazinets klockor, och frågade vilka fiskar som fick plats i mitt akvarium. Hon tog mig och ställde mig framför några fiskar, och jag stod och stirrade på dom utan att säga någonting. Jag stirrade och stirrade, tills tjejen som visat mig fiskarna efter en stund sa: Jag kan komma tillbaka och hjälpa dig då du tittat en stund. Ja, gör det! sa jag. Jag vet inte hur länge jag stirrade på fiskarna, och hur många tankar som snurrade runt i mitt huvud angående vilken fisk som skulle bli vår nya familjemedlem, vilken fisk som skulle palla trycket hemma hos blondinennyström, och vilken fisk som tittade på mig med blicken "pick me, choose me, love me". Jag stod säkert och stirrade på fiskarna i en kvart, innan jag gick tillbaka till tjejen. Ja, jag har ju ett akvarium som jag tänkte sätta igång idag så jag behöver lite sand och såntdär. Hon tittade frågande på mig och sa: Okej, men akvariet ska stå på några dagar innan du släpper ner fiskarna. Två dagar, helst en vecka innan ska det stå tomt så att temperaturen blir bra och.....Det slutade med att jag kom hem utan fiskar, med ett akvarium, en pump, sand och några växter. Jag började inreda det direkt, jag inredde det i stil med min lägenhet, svart sand en vit sten and so on....Och helt ärligt...Om jag var en fisk, så skulle jag vilja bo i det. Fiskarna som jag väljer lär ju inte ångra att det var jag som köpte dom iallalfall när dom kommer till ett sånthär place.

Jag lever, men inte fisken

Det var längesen jag uppdaterade...det är mycket som har hänt, blandannat så har vår fisk kurt dött. Rest in peace kurre! Theo frågade vart fisken var, jag svarade att han var på semester och kommer tillbaka snart. Nu måste jag trottsa regnet och fara ut och hitta en kopia av kurt, får se om han har någon släkting som liknar honom eller något. Inatt börjar mitt schema inom socialpsykiatrin på riktigt, startar med två nattpass och jag har turen att ha theos farmor och farfar som kan ställa upp att vara med theo två nätter. Jag kommer uppdatera mera senare idag/ikväll. Nu ska jag ut i regnet, trottsa stormen, shoppa fiskar och inhandla saker till lägenheten.

 

Nu blir det fredagsmys

 

Helg, ledighet, träningsledighet, kvalitetstid!!
Nu ska vi vidare till bästa farmor! Nuuuuu blir det fredagsmys!

Jag började hyperventilera

Okej, ni som känner mig kommer förstå mig. Ni som inte känner mig kommer tro att jag är från en annan planet och fråga er varför i hela fridens namn jag började skratta under denhär händelsen. Jag har en sak att berätta för er kära bloggläsare. Igår, när jag, theo och emma hade varit och köpt en subwaymacka (jag skriver utförligt så ni som bor i umeå kan få upp en bild i huvet) och stod på parkeringen utanför nattöppet skulle jag backa ut. Jag satte fast theo, satte på mig bältet, satte på min musik (i vanlig ordning) och började backa. Jag tittade, tittade, och backade...backade..bakcade, och plötsligt hörde jag en smäll. SATAN!!! Jag började hyperventilra inne i bilen, kunde knappt andas, och theo började fråga emma varför ja krokar in i folk (antar att hans magkänsla sa honom det)samtidgt som han började storgråta, samtidigt som jag hyperventilerade. Ja, som ni säkert förstår uppstod kaos i bilen. Det tog någon minut innan jag klev ut ur bilen för att kolla vad det var som hade smällt. Jag klev ur bilen, ovetandes om vad det var som hade hänt, och möttes av en stor, svart bil (som förövrigt såg ut som att det var en maffiaboss ägde den) som jag hade backat in i. Jag fick panik och mitt uppi panikattacken började jag skratta. Jag hyperventilerade och skrattade om vartannat, då plötslig dett kom en gubbe ut från den svarta maffia bilen,  stirrade på mig (samtidigt som jag fortsatte att hyperventilera och försökte be om ursäkt för att jag hade backat in i honom) han gick runt hans mafia-bil, utan att säga någonting, då han efter undersökning av bilen sa: Det blev ingenting. Jag gick fram till honom, skakade hans hand och bad återigen om ursäkt. Gubben tittade på mig, sa inte så mycket, satte sigg i bilen...och gasade iväg. Jag satte mig i bilen, chockad, och undrade hur jag kunde ha missat den stora feta bilen rakt framför mig. Jag har tur i oturen. Otur för att jag backade in i maffia bilen, tur att jag inte gjorde kaos med hans bil. Tänk, inte ens en liten repa fick bilen!! Tur att jag inte hetsbackade som jag brukar göra.

 

 

 

Ni vet dagar som man

Ni vet dagar som man helst av allt vill ta fram största och hårdaste stekpanna man har och slå den i huvet på någon? Jag är i ett sånt stekpanns-mode nu. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som har fått mig i ett sånthär mode, jag befinner mig i det och kommer förmodligen banka en stekpanna i huvet på någon om jag träffar någon ikväll (tur att jag ska sova snart och inte planerat att gå utanför lägenheten).  Dagen var bra däremot. Drog och tränade direkt på morgonen, och sen for jag och handlade hem massa nödvändiga saker, så som matlådor. Jag tänkte att jag skulle komma hem med 4 matlådor. Det slutade med att jag kom hem med 16 stycken plus små förvaringsmatlådsburkar till sallad dressing, osv. Nu har jag inte bara matlådor för halva året, utan hela!!! Känner att jag ska dumpa datorn, dricka en juice, tända lite ljus och lugna ner mig litegrann. Godnatt.

 

 

Jag är på G

Nu, vidare emot dagis för att lämna theo,för att sen dra vidare emot gymmet. Gjorde upp världens plan igår. Jag är på G. Winners never quit and quitters never win. Lets do this!

Universums sämsta planerare

Jag är umeås, nej vänta lite..planetens, nej vänta.. universums sämsta planerare. Personer i min omgivning har pikat på det förrut, men jag har tyckt att jag varit en ganska bra planerare, för jag har ju oftast hunnit med alla saker som jag planerat in. Jag har sakta men säkert insett det själv nu, jag kan inte planera. Antingen planerar jag in för mycket för att jag har glömt bort vad det är jag har planerat, eller så planerar jag inte alls men endå dyker det upp oväntade planer och jag börjar planera in saker och plötsligt så ska jag vara hos fler personer/ göra fler saker  än vad jag egentligen har tid med. Förrut brukade vi skämta om "jag ska kolla i min kalender om jag har tid att träffa dig" (ingen av oss hade någon kalender). Imorgon ska jag köpa en kalender och byta ut mitt "universums sämsta planerare" till universums bästa planerare. Struktur är bara förnamnet på vad min kalender kommer att hjälpa till med.

 

Somebody asked me if i knew you

Spola tillbaka tiden

Ibland önskar man att man kunde spola tillbaka tiden. Spola tillbaka tiden till den tid då man gjort någonting som man ångrar, eller tvärt om, för att uppleva någonting som man inte upplevde under en tid. Spola tillbaka tiden för att berätta saker till någon som man aldrig sa, eller ta tillbaka saker som man sagt till någon som man ångrar att man sagt. Spola tillbaka tiden för at visa mer uppskattning till en person som man borde visat mer uppskattning till, eller berättat hur mycket någon betydde då den var i livet. I verkligheten går det tyvärr inte att få det ogjorda gjort eller det gjorda ogjort. I verkligheten är det gjorda gjort och hur mycket man än vill få det ogjort, kommer det vara gjort. I verkligheten, måste man lämna det gamla bakom sig, för att pausa, tänka lämna det bakom sig, och ibland...helt starta om på nytt.

Kommer vi från samma planet?

Man stöter in i många människor under ens dagar. Vissa personer lämnar spår av glädje, andra av vrede. Vissa av kärlek, andra av hat. Vissa människor man möter första gången känns det som att man har känt hela livet. Andra personer går förbi utan att man ens lägger märke till att dom befinner sig på samma plats. Men sen kan det dyka upp människor som man inte förstår sig på. Människor som man inte har någon som helst personkemi med och man vet inte ens hur man ska starta konversationen med ufot framför en, hur mycket man än tänker igenom hur man ska starta konversationen. Vissa människor kan det känns som att man känner, fast man egentligen inte känner dom. Det är riktigt skumt detdär, hur man kan matcha så bra med vissa människor, medans andra personer man stöter in i, vill man fråga någonting i stil med "Kommer vi från samma planet? Du är inte från jorden va? Jag skulle gissa någonting i stil med ..pluto?"

Winners never quit and quitters never win

So damn true. Ibland känner man sig redo för en sak, tror man. I själva verket är man inte så redo att man är redo för det man tror att man är. Man kanske är redo, till 99 procent men kastar in sig i situationen endå utan att tänka efter en extra gång vad det är man egentligen ger sig in på. Det räcker med att en procent av en själv av någon andledning inte känner sig redo, för att hela planen man byggt upp inom sig ska raseras. Ibland kan det vara smart att tänka igenom en sak ett antal gånger innan man ger sig in på någonting, för att känna efter innest inne om man verkligen är redo. För om man gör någonting och man vill lyckas med det, är det viktigt att man går in helhjärtat till hundra procecnt. Man känner oftast själv om det finns någon liten procent långt inne i kroppen som säger åt en att man inte är redo för det man tror man är. Om det då faktiskt är en liten procent inom sig som faktiskt inte är redo, är det bästa man kan göra att avstå. Ibland händer det att man är hetsig och hoppar på tåget endå, trotts att man egentligen vet att man inte borde. Think twice är någonting jag kommer tänka på innan jag beslutar saker i livet hädanefter, because winners never quit and quitters never win. Jag kommer aldrig vara en som avslutar saker oavslutade. Jag vill inte vara en sån. Oavsett om det tar lång eller kort tid,  kommer jag i slutändan stå med ett leende på läpparna och säga "I made it..anyway!!!" ;)

The only voice that matters

You can seek the advice of others, surround yourself with trusted advisors.
But in the end, the decision is always yours and yours alone.
And when it’s time to act and you’re all alone with your back against the wall,
the only voice that matters is the one in your head.
The one telling you what you already knew.
The one that’s almost always right.

Räktbåtsturne med räkbuffe

Ärligt....gårdagen, vad säger man? Jag är typ fortfarande mätt efter 3 timmars konstant räkätande. En tur på 3 timmar med räkor överallt, påfyllning hela tiden ett trevigt tjejsällskap och som avslutning, en räkrapp. Vi hade tänkt på att åka räkbåten länge men så plötsligt, var vi på båten. Självklart var det en vattenskoter som gasade förbi oss mitt i lugnet som gjordde att hela båten köksinredning flög omkring i båten, men vi tog oss levande runt och tillbaka. Kaptenen sa att det hände cirka en gång per år att det blir sådär vågigt så sakerna börja flyga omkring, självklart var det då vi satt på båten. Att göra saker som man inte brukar göra är nyttigt för en. Jag fick som vanligt ett lyckorus då jag kollade ut genom fönstret och tog en räktugga och sa till alla "jag blir typ så lycklig så jag gråter?" Folk tittade lite småkonstigt på mig för att dom förmodligen trodde att jag var lycklig över räkmackan jag just tuggat en tugga av, men det var hela grejen. Känslan, solen, båten, folket. Ibland är det dagar som man verkligen känner att man lever och älskar livet extra mycket, räkbåten och dom 3 timmarna var en sån dag.

Duracellkaninen i mig

Sista nattpasset avklarat och nu är jag ledig några dagar igen! Jag kunde inte sova då jag kom hem från jobbet, så duracellkaninen i mig tog fram dammsugaren och golvmoppen!! Duracellkaninen i mig tänkte "JUST DO IT!!!  så slipper du städa då du vaknar" medans mitt zombiemode sa åt mig "gå och lägg dig din åsna du kan fixa det då du vaknar!" Duracellkaninen vann den fighten och jag har nu städat torkat golven och dammsugit! Fick världens städanfall. Solen gör ju inte direkt som att man vill dra täcket över huvet och gå och lägga sig heller, men! I´ll give it a try nu innan jag får hjärnblödning. Ikväll blir det räkbåten, imorgon kommer mini-me hem! Whopppp whoooop. Godnatt!

Who came and never left

Från botten av sitt hjärta

Ibland har man dagar då man tänker. Dagar då man tänker så mycket så hjärnan nästan överhettas. Man tänker om livet i allmänhet och hur man lever sina dagar. Ibland kommer man fram till svar och tar beslut på frågor som man ställt sig själv länge,  ibland tänker man utan att komma fram till svar. Ibland ställer man sig frågor som man ställt sig själv hundratusentals gånger, men utan att komma fram till svar. Ibland frågar man sig själv varför man handlade på ett visst sätt, och ibland vill man inte ens veta svaret själv. Ibland frågar man sig själv "varför i helvete gjorde jag sådär?" och ibland tänker man på dom bästa stunderna i ens liv. Det är inte ofta jag har stunder då jag verkligen sätter mig ner och tänker, men då jag väl gör det, kommer jag fram till beslut som jag från botten av mitt hjärta vet är rätt för mig. Och det är det som räknas. Dom beslut som jag tar, från och med nu, är dom besluten som jag tror på, är värt att satsa 110 procent på. Och, det kommer jag göra. Ibland behöver man tänkardagar för att komma fram till vad det är man själv vill, från botten av sitt hjärta. Jag har mitt liv i mina händer, och det jag vill, är det som är värt att satsa på.

Some people are going to leave,
but that's not the end of your story.
That's the end of their part in your story.

Två år senare har jag fortfarande inte fått svar

Jag vet att jag kan vara riktigt förvirrad. Jag vet att jag ibland glömmer bort saker eller tänker på för många saker samtidigt och då blir det stundtals kortslutning i hjärnan, men då jag möttes av dethär mailet som jag skrev för något år sen börjar jag fundera. Är det här ett skämt? Nej, det är klart det inte är ett skämt. Jag är 100 procent seriös, och det är därför jag dör av skratt för mig själv med kaffekoppen, mitt i natten år 2012. Vissa saker i min vardag är ju mer som komedi än verklighet, utan att överdriva. Jag kan även meddela att jag 2 år senare fortfarande inte fått något svar på mailet, och fortfarande är ovetandes om vart mina bilder som jag tydligen framkallade befinner sig idag 2012. När jag läser igenom det jag skrev till expert, börjar jag förstå varför dom 2 år senare fortfarande inte svarat...Heeehe.

"Jag gick precis igenom min inkorg för meddelanden, och jag blev så fundersam
Jag har tydligen beställt bilder från er, men jag vet inte om jag har hämtat ut dom än eller om jag totalt glömt bort det? För isåfall måste jag hämta ut dessa så snart som möjligt haha.
Verkar säkert riktigt förvirrad, men vore tacksam för svar. Mitt beställningsnummer är: 7e3f0d499594395**Och förresten jag heter Susanna Nyström!"

Hoppa upp och ner

Ok, jag började nyss hoppa upp och ner på jobbstolen av glädje då jag just precis hittade ett sånt akvarium som  kurt är i behov av (min fisk). För någon dag sen kollade jag på ett nytt hem till honom, men för att få ett sånt akvarium jag ville ha var jag tvungen att lägga flera tusenlappar, vilket kändes överkurs. Men. nu har jag chansen att endast lägga några hundra, och det finns i umeå. Med tanke på att fiskförsäljaren berättade (att fiskar som kurt) kan överleva upp till 40 år, känns det som en värd investering, med tanke på att snubben (med andra ord kurt, fisken) förmodligen kommer hänga med ett tag. Jag hoppas innerligt att det inte är sålt så att jag kan gasa iväg imorgon och hämta det. Brukar ha tur med sånahär grejer så jag håller tummarna att det är kvar. Spännande! Jaha, under dethär lyckoruset har jag har gjort av med så mycket energi att jag blivit hungrig. Brukar egentligen äta middag vid fyra, men med tanke på att jag är hungrig redan nu ska jag springa och värma maten. Jag känner att jag kommer uppdatera min mail  i princip hela natten, få sömnproblem imorgonbitti då jag kommer hem efter nattpasset, ligga och stirra och klicka upp uppdatera min hotmail-inkorg istället för att sova imorgonbitti då jag kommer hem. Allt detta för att jag är så exalterad att få ett svar på mitt mail. Tänk vad man kan exaltera upp sig för en fisk...

Natthumorn på topp igen

He is a miracle

I want my son to know that he is a miracle,
and that since the beginning of the world
there hasn't been, and until the end of the world
there will not be, another child like him!!! ♥

Kärlek & uppskattnig

Jag är en person som visar mycket uppskattning till dom jag tycker om. Ibland kan jag till och med visa överdrivet mycket kärlek till dom jag tycker om, men det bara är så jag är. Enligt mig är det är bättre att vara visa överdrivet mycket uppskattning än att inte säga någonting alls.Om jag tycker att en person har gjort någontning bra så säger jag det till personen, om jag tycker att en person är snäll säger jag det till personen jag tycker är snäll. Och ibland, även fast personen i fråga inte gjort någonting speciellt, berättar jag hur bra jag tycker att personen är. Jag tycker det är viktigt att visa uppskattning och kärlek till dom man bryr sig om, för så länge man inte säger det man tänker kommer personen i fråga förmodligen inte veta vad det är man tycker. För likså som jag tycker om att folk skickar fina sms till mig, säger fina ord till mig, och visar sin uppskattning till mig, vill jag visa dom tillbaka. Några extra fina ord, sms, från ingenstans eller från djupet av någons hjärna och hjärta kan verkligen göra en dålig dag till tusen gånger bättre.

Good friends are hard to find

Harder to leave, and impossible to forget.

Trodde sommaren var över

Ok, trodde sommaren var över men det verkar som att sommaren kommer till sverige nu. Käkade värsta uppladdningsmiddagen inför natten i solen idag med bästa middagsdejten. Tog med mig överdrivet mycket mat så jag har mat för natten också. När jag jobbar natt brukar jag alltid käka middag vid 4 tiden. Det är alltid vid fyra jag börjar gäspa, räkna ner timmarna till jag får gå hem, och sakna min säng. Så, inte fel att ha med sig en sånhär supermiddag då. Jag äääälskar indisk mat!! När jag kom hem tog jag tag i diskberget så jag slipper ställa mig imorgonbitti då jag är inne i mitt zombiemode och diska. Nu ska jag byta fiskens vatten, ge honom middag/kvällsfika och sen gasa iväg till jobbet. Natt 2 av 3 nu, som sagt...Tur att det finns kaffe. Lets do this!!!!

Moderskänslor till en...fisk?

Jag är tillbaks från semestern och inatt är den första natten av 3. Kaffebryggaren och kaffet min bästa vän inatt och 2 nätter framöver. Jag packade ner en matlåda (som blev en matkasse)....Packade ner mat typ som att jag skulle vara på resande fot en vecka utan någon affär i närheten. Blir alltid hungrig på natten. Det enda som hörs är klockan som tickar och tangentsbordsknapparnas ljud när jag trycker ner dom. För en stund sen fick jag moderskänslor. Jag gick igenom världens lista i huvet och började tänka på min fisk, funderade vad han gör just nu, och tyckte synd om honom för att han förmodligen simmar runt runt i sin ensamhet där hemma. Fick även panik för att jag trodde att jag glömt ge honom middag innan jag for hemifrån, och började fundera om han kommer hinna svälta ihjäl innan jobbpasset är slut imorgonbitti, men kom på mig själv lika snabbt igen att...Nej, han fick visst mat. Jag gav honom överdrivet mycket mat också så att han inte skulle bli hungrig innan jag är hemma från jobbet. Då jag kommit på att jag faktiskt matat honom, började jag tänka på att jag kanske gav honom för mycket mat och att han skulle få matkoma och dö av övermatning. Det hade varit så mycket jag. Övermata fisken för att jag övermåttat maten. Sjukt hur man kan känna ett sånt band till en fisk? Ah.... Men han är den som är hemma och väntar på mig då jag kommer hem, han är alltid hemma och väntar på mig (vars ska han gå?), och han blir glad av att se mig komma inklampandes genom dörren Ok, det sista överdrev jag...Egentligen tror jag att han inte gillar mig med tanke på att han bokstavligt talat får panik och börjar flaxa med fenorna och simmar in i glasrutan varje gång jag kommer i närheten. Men med tanke på att guldfiskar endast har några sekunders minne är det klart han blir rädd, då han ser en blondin med stora ögon stå och stirra och skrika ner i skålen på honom för att få kontakt. Han har väl glömt bort vem han flyttat hem till. Men,....jag diggar han.

I´ll do it my fucking self list

Överdrivet glad

Startade morgonen med kaffe och bästa samtalet. Allting handlar om att tro på sig själv och aldrig tappa hoppet. Bara man vill från botten av sitt hjärta ordnar sig saker och ting. Kanske inte lika fort som jag ibland önskar, jag vill ju helst att saker ska ordna sig innan jag ens hunnit tänkt på att dom ska ordna sig. Jag är lycklig. Jag är glad. Solen skiner. Idag är en överdrivet bra dag, och jag har mitt hyperaktiva beteende en viss person, och mig själv att tacka.

Påminna sig själv

Dagarna går alldelles för snabbt. Jag har sagt det förrut och jag säger det igen, ibland önskar jag at jag kunde dela mig själv i två för att hinna med att hälsa på dom människor jag vill hinna hälsa på, göra dom saker som jag övertalat mig själv att jag måste göra, och ha egentid som man faktiskt behöver ha ibland. Det är ofta man stressar runt från det ena stället till det andra, umgås med fler människor än vad man egentligen har tid med, och glömmer bort att tänka på att man ibland kanske behöver egen tid, för sig själv. Att det ibland kan vara nyttigt för en själv att stanna upp i sin egen vardag. Jag är en person som vill försöka hinna med så mycket som möjligt och som planerar in ett x antal saker jag tänker göra på en och samma dag, när jag egentligen borde sprida ut dom på två dagar för att slippa stressa runt. Det är bara så jag är. Men ibland måste man stå utanför, ta luft och påminna sig själv om vem man är och vart man är påväg.

Laughing with each other

People fall in love by smiling at each other,
but people stay in love by laughing with each other.

Den dagen kommer jag tacka mig själv

Jag har hunnit vakna av solen, kokat kaffe, halsat kaffe, jag har hunnit ringa ett x antal chefer och nu håller jag på att laga frukost/lunch och är jag påväg in i duschen för att fara och fixa några jobbgrejer på stan. Det känns som att jag legat i dvala ett tag nu och att jag nu har 232492 energibomber inom mig som vill fixa allt på en och samma dag. Idag känner att "idag är en dag som jag kommer hinna med mycket på, har knappt hunnit vakna och jag har hunnit med allt detdär redan. Men jag är så. Då jag väl kommer igång med mina ringningar blir jag en telefonterrorist. Då jag väl skickar in mina ansökningar äre inte till ett ställe utan till flera. Då jag väl ringer till en chef så ringer jag flera. Nu sitter jag i telefonkö till nästa jobbprojekt. Tålamod med jobb är inte min bästa sida, vill helst att jag skulle fått ett jobb igår, men trotts det ser ljus på hösten. Det ordnar sig alltid på något vis för mig, den som kämpar för något gott väntar aldrig för länge vare va? Inom kort kommer jag ha jobb, och då den dagen kommer jag tacka mig själv för att jag är den telefonterrorist jag faktsikt är.

Kärrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrlek

Den ena mer flippad än den andra.
Men trotts det, finns det mycket kärlek till varandra.
Mer kärlek, än vad det finns, mellan många andra.
Så lika men endå så olika. 

Jag låg i solariet

Jag låg i solariet....då jag plötsligt undrade hur jävla många minuter det var kvar av soltiden egentligen, då det kändes som att jag legat där en evighet. Jag tog av mig ögonskyddsplupparna och lyfte upp locket och insåg att det var 8 minuter kvar. Aha.... tänkte jag och stängde igen locket och låg och stirrade trotts att jag egentligen inte såg någonting med tanke på att jag hade solskyddsplupparna på mig så allting var svart. Jag låg och funderade över allt möjligt där i solariet, och det kändes som att sekunderna var minuter då plötsligt peppppp låten dansa pausa började spelas. Jag blev taggad, och trotts att jag låg i solariet, började jag sjunga högt för mig själv och stampa i takt med fötterna där inne i solarieboxen. Ärligt....Jag kan inte ligga still och hitta lugnet, inte ens i en solariebox....Nu är jag hemma efter en lång kväll, theo är hos sin pappa, men det sköna är att det inte längre känns ekande tomt här hemma då han far. Nu har jag ju faktiskt min fisk..kurt som välkomnar mig hem!! Tyyyyp bästa inköpet jag gjort....heeeehe

No girl should ever forget

En dag att minnas

Ni vet dagar som man tänker "denhär dagen kommer jag minnas?" Idag är en sån dag. Vi har spenderat dagen utanför stan tillsammans med dom bästa, ätit våfflor med hjortronsylt och kollat på kameler, tuppar, hönor, grisar, strutsar o massa andra konstiga djur som jag inte ens visste existerade. Vi skulle kolla på en åsna ockå, men vi hittade inte dit. Idag är en dag vi kommer minnas, big time. Nu ska jag och theo njuta av våra sista dagar av ledighet tillsammans. Jag är lycklig att jag har fått möjligheten att ha två veckors semester tillsammans med theo i sommar, med tanke på att jag inte minns vilket år jag faktiskt hade semester på sommaren. Cirka tre veckor kvar till september. Vad hände? Sommaren är typ över. Höjdpunkten som man taggar till varje höst/vinter & vår, tiden går fort när man har roligt. Nu återstår det att se vad hösten har att erbjuda.

Work for it

Äre inte konstigt?

Är det inte konstigt hur man kan gå från främlingar, till vänner, till mer än vänner, till att bli tillsammans, för att sedan åter igen bli i princip främlingar och knappt hejja när man ser varandra? Hur någon som stått nära, vän eller pojkvän, fickvän eller släkting, plötsligt kan försvinna och endast lämna kvar minnen av tiden man delat. Och hur man tillsammans med en person kan skapa minnen som man alltid kommer bära med sig, vad som än händer.

Impulsbakade en tårta

Life is gooood.

Dofter och vissa människor

Ni vet när man är ute på stan, filosoferar om allt och ingenting och sen plötsligt dyker en speciell doft upp? En doft som påminner om någon person som man inte tänkt på på länge, och alla minnen kommer tillbaka. Jag måste berätta om en händelse som hände mig nyss. Det var så att jag stod med håret uppsatt i en boll, åt alla håll och skulle brygga kaffe. Jag öppnade ett av mina skåp för att hämta kaffefilter, och plötsligt kände jag hur doften som uppstod påminde mig om min gammelmormor. Hennes lägenhet, hennes hem, hennes mat och hela hon. Tusen tankar började snurra runt i mitt huvud och jag började såklart tänka i tvåhundratjugo varv i sekunden. Men visst är det häftigt endå? Hur en doft kan påminna en om och väcka så många minnen som man stoppat långt ner i minnesbanken.

Tack till alla

...Som gjort min 22årsdag till en minnesvärd dag.
Jag uppskattar er verkligen. All kärlek till er!!!!!!

Började födelsedagen med

Började födelsedagsfirandet med att bokstavligt talat ramla över en stol då jag fumlade(?) omrking i mörkret påväg till kylskåpet. Jag gick in i stolen på något konstigt sätt, så attt halva jag flög över stolen, för att sedan när jag försökte få tillbaka min kroppsvikt slungas tillbaka så att lilltån i sin tur slungades in i stolsbenet! Nä...JAG vet inte heller vad fan som hände, men jag ville skrika rakt ut, väcka alla grannar plus hela umeås befolkning,men med tanke på att jag inte ville väcka theo grimagerade jag så fult jag kunde, tog 10 djupa andetag och fumlade vidare emot kylen. Ni vet när ett av ens olika "jag" tänker "jag kommer säkert ramla över stolen om jag inte flyttar den nu" medans överjaget direkt försvarar sig med "nej du vet ju att den står där, klart du inte kommer ramla över den" MEN.... vad händer? Vad händer om man inte flyttar som i dethär fallet: stolen? Jo, såklart det överjaget sa åt det andra jaget inte skulle hända, man ramlar över den!!! Och bara för att man blev påmind om tanken man tänkte innan olyckan inträffade blir det som salt i såren, och man blir extra arg på sig själv! Från o med nu kommer jag alltid att lyssna på min första tanke för att undvika olyckor. Fiiiick snabbbesök som genast gjorde mina första födelsedagstimmar till det bättre. Tur att jag inte är långirriterad. Nu ska jag sova. Imorgon blir det fika, mys och födelsedagsfirande!!!

Sista timmarna som 21 åring

Nu ligger jag i sängen, stirrar ner i tangentbordet, dricker te, och stirrar lite mer. För någon minut sen slog det mig att det är mina sista timmar som 21 åring. Vid tolvslaget blir jag 22 år och mina dagar som 21åring har passerat, föralltid?!? Det känns extra konstigt att tänka att jag endast fyller 22 och jag har en son som är 4. Nästan overkligt, men häftigt!! Han har gjort mig till en starkare människa, och lärt mig att se saker från ett annat perspektiv i livet.När det närmar sig födelsedagar så börjar jag tänka på saker som jag annars inte lägger ner mycket energi att fundera över. Jag vet inte om jag kan kalla det ålderskris direkt, mer än analysering av året so varit, händelser jag varit med om, personer som jag träffat under året som passerat, och stunder som skapat minnen för livet. Saker som har format mig till den jag är, och händelser som har hjälpt mig att utvecklas som människa. Saker jag ångrar, och saker jag är stolt över. Listan kan göras lång över alla tankar som snurrar runt i mitt huvud ikväll!! Men jag är stolt över mycket som jag har åstakommit under mitt år som 21åring.  Stolt över att jag har jobbat så mycket, och stolt över att jag har fixat min undersköterskeutbildning som var ett av mina mål. Det jag vet med säkerhet är att jag är tacksam över allting som jag har, över människorna som jag har runt omkring mig, och att jag ska fylla mina dagar som 22 åring med en massa skratt, kärlek och minnen som jag kommer bära med mig hela livet.

Kärlek från mor till son

En räkmacka per filmtips

NÅGON: Men tja!!! Har du nått filmtips att bjuda på?

JAG: tjena tjena mittbena! think like a man, my name is khan.
NÅGON: kung! du är ju som en levande videobutik!!!

JAG: jag är bättre till och med, bättre än 118118 också,
jag svarar snabbare! typ i princip innan smset ens är levererat!!!
NÅGON: och det bästa av allt är att du är ganska billig!
JAG: detdär lät jävligr fel! jag ska börja ta betalt för mina filmtips.
en räkmacka per filmtips!!!
NÅGON: är det en räkmacka du ska ha så är det en räkmacka du ska få.
JAG: haha, du var ju inte svårövertalad. men bra, u owe me 2 räkmackor från viktorias!
NÅGON: men vad då? 2 st? blev det nått slags kvitt eller dubbelt?
NÅGON: aha, du tar en macka per film!

JAG: japp! VÄLKOMMEN TILL MIN BRANCH.

Then someone stops trying